Coke side of life

Kaffeläsk?

Overheard in New York

En sajt som samlar på vad folk har hört på gatorna i New York. Favoriten är denna:

Woman: I want a vanilla coffee creme.
Barista chick: I can get you a cup of plain coffee with vanilla
syrup, and you can put the milk in over there. Unless you want a
latte or something?
Woman: What's a latte?
Barista chick: It's espresso with milk.
Woman: Oh, espresso! I think that's a little strong... What about a cappuccino? Do they have those here?

--Starbuck, West 4th Street & Washington Square East

www.overheardinnewyork.com

Recension: Cafe Negro

Vad är egentligen idén med Cafe Negro? Är det ett fik? Nattklubb? Bar? Kvarterskrog? Bistro? Brasserie? You tell me.

Jag går in till Cafe Negro i hopp om att få testa något nytt. Jag har höga förväntningar. Jag vet att kaffet är från Johan&Nyström och att Cafe Negro har sin egen blandning. Sitt eget kaffe. 70 procent Arabica och 30 Robusta.

Beställningsdisken är hög, aningen för hög. Ingen nyhet. Samma muffins, pajer och smörgåsar som i vilken coffeshop som helst. Jag ser mig omkring och märker att den minimala kaffedisken är fullsatt. Jag är tvungen att sitta ner och fika.

- Vad är Cafe Bon Bon?
- Det är en enkel espresso med kondenserad mjölk, säger Barista DeportivoLaCoruna. Fast vi har ingen kondenserad mjölk, fortsätter hon och lägger huvudet på sned.
- Okej, en cortado och en blåbärspaj. Kan jag få pajen först och kaffet...
- Det är bara å sätta sig. Jag kommer ut med det.

Jag går upp på övervåningen och trappan är klädd i heltäckningsmatta. Övervåningen ser ut som en nattklubb eller en hotellounge. Ingen fikakänsla här. Kanske vill ägaren att fiket (om det nu är ett fik?) ska ge intryck av en toppmodern restaurang. Kanske. Typ.

Efter en kort stund kommer Barista DeportivoLaCoruna med min beställning. I händerna håller hon ett överdimensionerat fat med blåbärspajen och i den högra handen en enkel espresso. Jag orkar inte säga något. Fel kaffebeställning och definitivt i fel ordning.

Pajen är inte hembakad. Den är färdigköpt. Vaniljsåsen likaså. Hela fatet är uppsnofsat med streck av blåbärskräm kors och tvärs över pajfatet. Det är okej med nittital, men på ett kafé? Jag vill ha min sockerchock, så jag slänger i mig pajen. Jag vill faktiskt att espresson ska vara het när det är dags att dricka den.

Kaffet är en fröjd. Jättegott! Betydligt godare än Alfon´s Coffeshop som ligger femtio meter längre ner. En lätt doft av citrus. Fin crema. Välbalanserad. Jag vill ha en espresso till. Jag tittar ner, ser kön och ångrar mig.

Okej.
Gör om. Ta bordsbeställningar! Det första fiket (inte espressobarer) som vågar genomföra en sådan ordning kommer att öka sin omsättning. Dirigera mig till rätt plats. Låt mig inte stå i kö. Ge mig rätt beställning.


Väljer att gå till Café Frankfurt för en cortado.

Livselixir

Enligt Andrea Illy, vd för Illy, är det svenska kaffet en dryck.
Läs vad han har att säga här.

En dubbel i en enkel

Sex euro för två vatten! Jag tror att flygvärdinnan nästan skämdes när hon tog betalt.

Det var längesen jag hade Kastrup som bas i mitt resande och jag hoppas det finns bättre kaffe än på Arlanda. Jag förväntar mig espressobarer där folk slänger fram en euro och sveper perfekt gjorda espresson i väntan på försenade flighter.

- Can I have one espresso and one double espresso, säger jag till Barista AsiatiskDanska.
- Varför sa du det och inte jag det? Jag står faktiskt i kön och du står bakom mig, säger Pascal.
- Ingen aning, svarar jag tillbaka.

Kaffet är lika dåligt som på Arlanda. Fortfarande ingen crema och den enda smaken jag känner är att kaffemaskinen inte har rengjorts på ett par dagar. Pascal får en dubbel espresso i en enkel espressokopp.

Varför går det inte att få en god kopp kaffe i en international toppdesignad flygplats? I Köpenhamn ligger Café Europa och deras baristor har vunnit Barista-VM tre gånger.

På Arlanda är företag som Scandinavian Service Partner som har kontroll på vilket matutbud vi resenärer ska få ta del av. SSP's varumärken och koncept finns bland annat på Arlanda, Cityterminalen och Solvalla. Det är en självklarhet att företaget vill tjäna pengar. Det vill jag också, men om SSP serverar bättre kaffe så kan de tjäna mer pengar.

De ropar våra namn i högtalarna, vi är på väg att missa bussen ut till det lilla planet som ska ta oss till Hannover.

Sex euro för två vatten

- Glas skyddar ju mot UV-strålar... eller hur?
- Ja. Ehm, ja det gör det, säger jag.
- Ja, okej. UV-stålar, fortsätter Pascal. Man kollar ju på filmer med en massa vampyrer och sånt, de kan ju inte vara ute i solen för att det är UV-strålarna de inte tål. Så om vampyrerna ställer sig bakom en glasvägg eller är inomhus så kan de vara uppe under dagen...
- Ja. Sant malaka. Hur smakade kaffet? frågar jag för att slippa höra mer.
- Värre än vanligt, säger Pascal och tar en klunk.

Nu blastar vi

Vi är försenade.
Jag vill bara in, in, in.

- Sträck ut armarna, säger vakten sedan kör han sin manick över min kropp.

Känner mig som en vilsen hund varje gång flygsäkerhetspersonalen utövar sin makt eller sin dåliga personkännedom på mig och andra resenärer. Men det gör ingenting. Jag har annat att tänka på. Pascal springer in på toaletten och jag beställer två espresso på Café Ritazza.

- En enkel och en dubbel tack!
- Enkel och dubbel ja, säger Barista TonårsTjej.



Jag räcker fram en 20 euro-sedel.

- Du kan bara få tillbaka svenska pengar, säger Barista TonårsTjej.

Jag betalar 5,70 euro för en enkel och för en dubbel espresso.
Ingen crema, ingen smak. Jag försöker få igång kaffet genom att hälla ner lite socker men det händer inget. Platt och sur smak.
Någonstans hoppas jag på att vi får smaka bättre kaffe under vår resa.

Det här är bra

Spana in dessa bilder!

En dubbel på dubbel

- Vill ni ha kaffe? frågar Anna.

Det är sent, runt halv två på morgonen och vi började igår klockan sju på morgonen. Det är tredje dagen i sträck. Vi är trötta. Just nu har jag osäker om vi kommer hinna till deadline.

- Nej tack, svarar jag. Jag håller mig till kaffepastillerna. De har hjälpt mig nu i en vecka. Ilva rules!
- Ja, säger Pascal och räcker fram koppen till Anna. Jag vill ha en dubbel espresso, tryck på knappen med två koppar.
- Okej.

Efter tre sekunder säger Anna.

- Pascal. Det finns gammalt kaffe i denna koppen. Du tog ju en dubbel espresso för en timme sen.
- Ja, jag vet. Drack aldrig det. Det gör ingeting.
- Men Pascal, suckar Anna. Det går ju inte att dricka kallt gammalt kaffe, jag har bryggt nytt.
- Jo, jag tycker om det. Tryck på knappen. Kaffet blir perfekt temperatur.

Detta händer på riktigt.

Lycka för tre femmor

Klockan är åtta på morgonen och min piké klibbar fast sig mot skinnsätet. Parkerar nästan framför Café Frankfurt på Pipersgatan. Skickar ett vitt-lögn-sms, "Ingen parkering. Snart där. Max 20 min."

Jag går in till tysken och ser att den obligatoriska blå espressotavlan med vita tryckbokstäver hänger fint. Maskinen glänser, sexti- och sjuttitalsmöbler, livstilsmagasin ligger utspridda, skön färg på väggarna, kaffepåsar på rad... Ja, som en espressobar är. Lite tråkig och förutsägbar. Som vanligt.

- Hej! Ehmm... en enkel.
- En enkel ja, säger Barista JätteTrevligTjej.
- Nej, alltså... Nej, en macchiato istället.
- Macchiato ja.
- Eller nej, vänta. Kan du göra en cappuccino istället? Ja, bättre. En cappuccino vill jag ha.
- Ska du inte ha en latte istället? säger Barista JätteTrevligTjej. Hon brer ut sina armar och tittar neråt. Ser inte henne ansiktsuttryck, hon har ryggen vänd mot mig. Vet att hon gör en jobbig-kund-grimas.

- Alltså jag vill ha något som är perfekt. Alltså varken för mycket eller för lite. Kanske en americano.

Nu är jag jobbig. Jobbig.

- En cortado får det bli, säger jag med bestämd röst.
- Okej, säger hon. Hon sätter igång innan jag hinner blinka. Hon vill bli av med mig.
- Vänta! Kan jag inte få en sån lite plastmugg, säger jag och pekar. Den får mig att minnas mina första espresson som jag drack med min pappa.



Jag får kaffet i ett genomskinligt snapsglas. Lite större än en espressokopp, mindre än en cappucinokopp. Glaset fylls med Mauro och Barista JätteTrevligTjej häller ner den skummade mjölken. Den perfekta skummade mjölken. I den perfekt bryggda espresson.

Jag njuter. Detta är den enda koppen för mig idag. Vill inte förstöra det med något annat kaffe på mötet eller på jobbet. Vill fråga om Mauro men jag hejdar mig.

Betalar med tre femmor.
Jag vet redan nu att jag har ett möte på Pipersgatan på torsdag förmiddag igen.

En skåning på vift

Robin Gavin, min första gästbloggare. Själv har jag inte tid att dricka kaffe. Men snart. Snart.

----
Jag och min fru Linda bor i Berlin i en vecka och nu känner båda att det är dags att leta efter det perfekta fiket/kaféet. Vi åker till Kreuzberg, som är lite av en blandning mellan Södermalm och Alby och är populärt bland unga i Berlin mest för sina barer, kaféer och sitt fartfyllda nattliv.

Vi åker de tre stationerna till Gneisenaustraße som ligger vid en av Kreuzbergs populäraste gator, Bergmanstraße.
Vi letar i en och en halv timme och en uppsjö av refuserade kaféer bakom oss slår vi till på ett ställe som kanske inte har några större utsikter, men min koffeinabstinens får till slut sin vilja igenom. Stället heter Le Péricarde och är relativt tomt på gäster och innehåller ett större urval av glass och bakelser än någonting annat. Kaffet är Ionia och jag bestämmer mig för en latte medan Linda, som är överhettad av värmen, tar en iste. Baristan, som liknar en överviktig version av Mario Brothers, skummar mjölken rutinerat och strilar espresson i mitten av den skummiga toppen.

Jag anar oråd när jag får glaset för det är på tok för stort. Precis som jag misstänker så är latten alldeles för utspädd och någon kaffesmak får jag kämpa för känna. I ren desperation beställer jag in en enkel espresso också, så att jag överhuvudtaget har en chans att bedöma kaffet.



- Ein einfach Espresso, bitte! säger jag med knagglig tyska och Barista Mario verkar förstå mig. Espresson är betydligt bättre med en stark smak och en beska som hänger kvar lite längre än vad jag är van vid.

- Jag gillar min espresso mjukare än så här. Den får godkänt+, men inte mer, säger jag till Linda. Fast jag betalar 12 kronor för en espresso så är det svårt att inte vara nöjd ändå. Jag inser att det nog inte finns några helt misslyckade fikor i Berlin. Vi reser oss och börjar dra oss hemåt och tankarna har redan börjar kretsa kring nästa kaffeutflykt. Jag kan knappt bärga mig!

/Robin Gavin, Berlin för kaffenjutning.blogspot.com

Kaffebönan

Jag har läst att en espresso innehåller antioxidanter.

Att kaffe är vätskedrivande.
Att kaffe gör en pigg.
Att kaffe är gott.
Att kaffe smakar illa.
Att kaffe är bra för bröstvårtona.

Nu får det vara nog

- Var det gott? frågar Rebecka.
- Jättegott. Gott kaffe. Bar Centro är ett skönt ställe.
Efter en liten stund kliar det i espressonerverna. Jag befinner mig faktiskt i en stad där folk kan sitt kaffe. Här kan de dricka kaffe. Det känns som om Stockholm och Malmö ligger långt efter.

- Jag kan klämma en till. Vill du ha en?
- Ja! Men var? frågar Rebecka.
- da Matteo, här precis inne på Viktoriapassagen.

Här inne slamrar det som på Bar Centro. Märker att de har lite fler kaffesorter än på Marstrand. Stämningen är på topp och jag frågar Barista Seriös:

- Vilket sorts kaffe har du?
- Vår egen blandning...
- Ja, jag vet. Jag drack en cappuccino hos er ute på Marstrand i morse. Vill testa något annat.
- Ah. Men vi har annat kaffe här, säger Barista Seriös och pekar på Johan & Nyström-påsar samtidigt som han tar upp fem beställningar.

- Två enkla va? Trettio kronor. De är lite dyrare.
- Lugnt, svarar jag och tittar ner mot creman.

15.17 är vi på väg tillbaka till Sommartoppen. 16.30 ligger jag på hotellet. Är trött, försöker sova.

Mitt i vimlet

Står och tittar på SRs Sommartoppen. Programledarena skuttar fram och tillbaka och publiken ropar och hejar.

Peter och jag börjar direkt med vårt kaffeprat:

- Vad tycker du om Mellqvist?
- Vilket ställe är bäst i stan?
- Har du prövat det nya på Söder?

Vi kommer fram till att vi måste ha missat varandra imorse. Peter drack kaffe på da Matteo idag. Han har semester ett par dagar till och har hängt på Marstrand.

- Du måste till Bar Centro om du inte varit där, säger Peter.

Namnet låter bekant men lappen med kaffetipsen har jag glömt på hotellet. Jag blir nyfiken och är inte sen att haka på. Smiter iväg från Rebecka och går mot en nytt kaffeäventyr.

- Vad vill ni ha? frågar Barista MussePigg med hög stämma för att överrösta det höga slamret från diskmaskinen, musiken, den italienska konversationen bakom mig, kvarnen...

Enkel för mig och en dubbel för Peter.

Vi går ut och ställer oss. Njuter av kaffet. Vi är varken inomhus eller utomhus. Vi är varken i Sverige eller i Italien. Efter en liten stund dyker detaljerna upp, miljön är häftig. Ja. Häftig. Mosaik utomhus, rostfria bänkar, kullersten, glas, människor mitt i konversationer, en röd Ferrari.

Tillbaka på hotellet märker jag att det ändå är ett av kaffetipsen på lappen.

Rulla en jolle

Efter kaffet på da Matteo är det dags för en liten tur ön. Vi går till fästningen och sen beger vi oss ner mot hamnen. Där är det en junior-nordisk-jolle-tävling-av-något-slag.

Rebecka och jag har gått om varandra. Nu är hon lite hungrig och jag är mätt. Vi slår oss ner på Restaurant Drott som precis har öppnat.
Rebecka beställer ugnsbakad lax med fänkålsrisotto och saffransås.

Själv vänder jag mig till servitrisen och beställer utan att tänka:

- Lite kaffe tack. Vanligt kaffe.
- Mjölk och socker till kaffet?
- Eh... ja.. visst, svarar jag.

Maten och kaffet kommer in. Varmrätten är jättegod! Rebecka njuter i den varma höstsolen!?

Kaffet är gott. Mycket gott. Känns som om kaffet är nymalet. Jag är egentligen mätt men jag dricker en hel pressokanna med varken mjölk eller socker.
Klockan är snart halvett och jag är inne på min fjärde kopp.

- Det är en ö Ilias!

Tre tips från Petter. Min senaste Göteborgsresa slutade i en katastrof. Dåligt kaffe.
Jag och Rebecka går upp runt åtta och ner till lobbyn för att äta en dålig frukost. Dricker inget kaffe, väntar med det. Efter lite direktiv från lobbyn om hur man kommer ut från stan är vi på väg. Till da Matteo. På Marstrand.

Rebecka kör. Min ischias vill också följa med till Marstrand idag, på vår kaffeexkursion.

Jag är trött. Stressad. Nervös. Hungrig. Det känns som om vi har åkt i flera dygn för att hitta hit. Det kanske är ischiasen som bara blir värre. Ingen aning.

- En brownie.
- Glass till den? frågar Barista Bakfull.
- Ja gärna, med vaniljsmak tack. Och en cappuccino.

Rebeckas beställning.

- Jag är lite hungrig. En minicalzone. En Pellegrino.
- Vilken smak?
- Grapefrukt, säger jag. Och en cappuccino. Efter maten.
- Fixar jag.
- Vilken sorts blandning använder ni?
- Det är vår egna blandning, säger Barista Bakfull. Rostar hos Bergstrands.
- Aha ok. Hur...

Vi blir lite avbrutna och där tar konversationen slut. Synd, jag vill fråga mer.

Pizzan är god. Pellegrino Grape är Pellegrino Grape. Besk, men behövande.

- Kan jag få min cappuccino?

På gatorna finns inga bilar. Folk i rosa träningsdräkter, i badrockar, i flytvästar och flip flops, små kvittrande fåglar... idyll. Kanske.

Mjölken är sådär. Inte riktigt perfekt. Nästan perfekt. Men det är värt resan hit. Helt klart.

- Har ni någon Ipren eller något sånt?
- Ja.. Har du också ont i huvet? frågar Barista Bakfull och skrattar.
- Nej. Ryggen.

Lika lika

- Vaddå? Ska du skriva om denna fikan också? säger Nick med ett hånleende.
- Ja, ni läser ju aldrig min blogg annars, svarar jag lite surt.
- Ja, men vaddå? Du skriver ju fel om grekkaffe. Så du menar att jag ska röra om efter det att kaffet kokat upp och sen låta det koka upp igen? Aldrig! Aldrig ska kaffet koka upp!
- Ja! Lyssna på Pascal, du har fel malaka! Och det med att röra om...

Åsikterna kring hur jag gör mitt grekiska kaffe är många. Jag gör fel. Men ändå rätt. Jag säger det igen. Alla jag frågar i Grekland vet hur kaffet ska bryggas och jag får minst två svar från varje person. Samma sak här.

Beställningen på Zanzibar är enkel. En americano till mig, en dubbel espresso till Pascal och Nick beställer en latte.

Ingen kö. Det tar alldeles för lång tid att få kaffet. Så har det varit hela sommaren. Servicekänslan försvann kort efter öppnandet. Det kanske beror på att Barista TröttTjej är trött. Hon har säkert jobbat hela sommaren. När Barista Kungar jobbade här var det fart på stället.

Det börjar bli kallt. Vi reser på oss och på väg mot bilen säger Nick:

- Jag drack en grekisk kaffe på Alfons Coffeshop* idag.
- Var den bra?
- Jo. Helt ok. Men inte riktigt bra. Det går inte förklara ordet "metrio" på svenska. Jag vill ha mitt kaffe metrio.
- Jo. Det heter lagom på svenska.
- Nej, men folk tror inte att ordet lagom finns på grekiska. Jag får säga lika lika. Alltså lika många delar socker som kaffe.
- Normal. Jag fattar. Lika lika.

*På Alfons Coffeshop kallas kaffet "äkta turkiskt kaffe". Sveriges enda automatiska sumpkaffemaskin enligt Alfons Baristor.

Vi drack sumpkaffe igårkväll

Turkiskt kaffe, arabiskt kaffe, grekiskt kaffe. Jag kallar det för grekiskt. Ni får kalla det för vad ni vill. Kaffet bryggs i en liten kanna och det bildas en sump längst ner. Sumpkaffe.

Det finns många olika sätt att göra grekiskt kaffe. Jag frågar runt här i Grekland om någon vet om hur kaffet ska bryggas och jag får minst två svar från varje person. Sjukt.

Efter lite undersökningar har jag kommit fram till detta:
Ilias Original.
1. Häll ner vatten, finfinmalet kaffe och mängd socker efter smak i en liten kanna.
2. Sätt ner kannan i varm sand. Sant. Sand.
3. Så fort kaffet kokar lyfter du upp kannan ur sanden. Låter kaffet svalna och sätter ner kannan i den varma sanden igen. Gör så två gånger till.
4. Häll upp i en kopp som är något större än en espressokopp och något mindre än en dubbel-espresso-kopp.
5. Servera. Njut.

Ilias Original Domestic.
1. Se punkt 1 ovan.
2. Sätt kannan på den minsta plattan. I Grekland har vissa köksplattor en "kaffeplatta" som är väldigt liten. Se bild.
3. Så fort det kokar, dra kannan från plattan och rör om.
4. Sätt ner kannan (behöver inte svalna) på plattan och låt koka upp igen.
5. Dra ifrån och servera. Njut igen.

Något som är jätteviktigt är att servera kaffet med ett kallt glas vatten. Sumpen fastnar lätt bland tänderna och det kan kännas obehagligt i början.

Kan det bli bättre?

Stranden igen.

Jag gör ingeting. Solar lite. Dricker kaffe. Spelar tavli. Snorklar. Äter lite. Sen samma sak igen. Inget alltså.

Efter en hel dag med sol i ansiktet letar jag upp skugga vid baren. Vi sätter oss ner och beställer två cappuccino freddo. Kall cappuccino. Det är viktigt att söta kallt kaffe. Kallt osötat kaffe smakar dåligt. Mycket dåligt.

Här i Grekland har alla en förkärlek till riktigt sötade grejer. Likaså kaffe. Därför beställer jag min cappuccino freddo "mitt-emellan-lagom-och-osötad".

- To anakatebete moni sas, kirie. Ni blandar själv, min herre, säger servitören och tittar på mig som den turist jag är.

Först kommer vårt tavli in och vi radar upp våra spelmarker. Och sen våra cappuccino freddo. Med en liten liten vit kanna med sockerlag.
Det känns som jag är i kaffehimlen! Sockerlag!

Mjölken är skummad och vit som snö. Den kalla espresson sötas efter mitt behov. Så som jag vill ha det. Perfekt!

Greker är lata, men kan dricka kaffe

Äntligen.
Jag har druckit sommarens första riktiga frappé. I Grekland.

Det sägs att kaffe är vätskedrivande och därför inte något som rekommenderas i varma länder eller när värmeböljan slår till. I Grekland gör man tvärtom. Här dricks det minst en liter kallt kaffe innan lunch. Numera även jag.

Sitter på stranden och beställer en frappé metrio horis gala (kaffe med lagom mängd socker och utan kondeserad mjölk). Med kaffet serveras vatten på flaska (halv liter). Inkluderat i priset är solstolar och parasoll för hela dagen. Allt för fyra euro. Ett bra pris. Det är ju solstolsservering, inte "ni får gå till baren för att beställa"-grejen som i Sverige.

När kaffet är uppdrucket finns det ett tjockt lager skum kvar på botten i det höga glaset. Det är då vattenflaskan kommer till användning. Jag häller i vatten i kaffeglaset och får omedelbart nytt kaffe. Så håller jag på i flera omgångar tills vattnet blir grumligt, då vet jag att kaffet är slut.

Beställer in nytt och klockan är bara 12.30.

Dubbeltrend

Fikandet i början av nittitalet utvecklades till en konst av mig och mina fikakamrater. Det gick så långt att vi började dubbelfika.

Dubbelfika är när samma sällskap dricker kaffe först på ett ställe och sedan går vidare till ett annat fik/kafé för en ny kopp kaffe. Nästan som att barhoppa.

Det geografiska läget spelar inte någon roll. Ibland fikade vi på ställen som låg bredvid varandra och ibland åkte vi till Köpenhamn för att sedan åka hem till Malmö för att fika igen. Okej, det var dagar då vi till och med kunde hinna med en trippelfika...

Det finns flera orsaker till att ta den andra koppen. Jag söker bättre kaffe. Skönare stolar. Lugnare stämning. Inga stolar. Sämre kaffe. Mer folk. Eller vad nu vi försöker hitta på för orsaker för en kopp kaffe till.

Stockholm är en mycket bra stad för dubbelfika. Jag har åkt från Norrtull till Skärholmen för att dubbelfika, men det är jag det.

För ett par veckor sen träffade jag en vän. Vi skulle bara träffas lite snabbt och skvallra. Efter en enkel espresso på Zanzibar ville jag ha mer. Så jag gjorde det enda rätta. Väntade ut min kompis så att han skulle gå, så att jag kunde få en kopp till. På ett annat ställe.

- Ska vi ta en till espresso, frågade han.
- Visst... men... eh.. ska vi ta den här?
- Nej, vi drar till Sosta, svarade han och vi försvann.

Efter en enkel macchiato på Sosta frågar jag hur länge han har dubbelfikat och berättar sedan om mina erfarenheter. Han vet inte att jag kallar det dubbelfika, men säger att många av hans vänner, bekanta och arbetskamrater brukar ta en kaffe till på ett annat ställe.
Som påtår, fast annorlunda.

Om du ska dubbelfika i Stockholm och är nybörjare kommer här ett par kvalificerade dubbelfikaställen. Det här är ställen som ligger nära varandra.

Café Nero - Non Solo Bar
Mellqvist - Lewinsky´s
Alfons Coffeshop - il café
Svart Kaffe - Skåningen
Subito - Zanzibar - Sosta (en enkel trippelfika!)

Vem är du till mig?

8.02
Jag går in till Alfons Coffeshop. Tomt. Det är ju en tidigt stockholmsmorgon i juli.

- En cappuccino tack.

Barista Nonchalant lyfter en take away-kopp och visar den till mig samtidigt som han tittar åt ett annat håll.

- Nej, säger jag, dricker den här.

P3 överöstas av kvarnen och det pirrar i kroppen. Snart blir det kaffe.

Jag tittar runt på de överfyllda hyllorna och märker att det finns små skyltar/lappar med information om vad varje liten produkt kostar och vad det är. Allt från små mandlar doppade i choklad, små bakelser till iransk kaviar-toast.
Mitt öga fastnar för Etiopisk Yirgacheffe från Johan & Nyström.

- Gör du cappuccino på Yirgan? frågar jag förväntansfullt.
- Nej. Inte gott. Smakar inget bra. Bara espresso. Inge annat, svarar han kort och nonchalant.
- Men.. men.. alltså jag... jag har druckit cappuccino på Yirgacheffen och det är jättegott, säger jag och räcker fram 25 spänn. Vad är det för kaffe till denna cappuccinon?

Barista Nonchalant nickar uppåt mot hyllan och svarar lite slött.

- Zi Caffé. Bättre till cappuccino.

Jag ställer mig vid fönstret och dricker min cappuccino. Doftar inget. Tråkig smak. Kanske är bra, men inte idag. Kunde lika gärna vara Moak eller Monteriva.

8.07
- Tack för mig. Hej då! säger jag.

Barista Nonchalant hör inte. P3 i bakgrunden.

You shall never walk alone

Äntligen. En riktig fikastund. Med en riktig fikare. Nicholas har flyttat till Stockholm. Äntligen.

Nicholas är min barndomskompis från Malmö. Vi var ute och festade jämt nere i Malmö. Skolan var sekundärt i vårt liv då. För tio år sen flyttade jag från Malmö och Nicholas flyttade till London. Efter en lång sejour i London och en kort i Malmö är han i Default City med ett nytt jobb. Det är första gången på tio år vi bor i samma stad.

Det är en vanlig skön sommareftermiddag. Vi går till Non Solo Bar. Det var längesen.

Barista MörkSkönhet skiner upp när hon ser mig och säger:

- Det var inte igår. Du har inte varit här på länge.

Jag har inget riktigt bra svar så jag ljuger istället:

- Ja, jag har flyttat lite från området. Det var ett tag sen, minst fyra månader sen. Men jag vet att du gör goda cappuccino. Två stycken tack.

Det är goda cappuccino och kaffet är Moak. Jag tror att kaffet skulle smaka bättre om de använder en annan blandning. Jag är lite trött på Monteriva och Moak-blandningar.

Vi sätter oss på deras uteservering. Jag och Nicholas säger ingeting till varandra. Vi fikar.

- En kaffe med mjölk, tack.

Jag kommer ihåg när jag såg min första café au lait-kopp. Det var i Malmö på Le Croissant. Innan dess hade jag druckit espresso och cappuccino i Italien, café crème i Frankrike, frappé och grekiskt kaffe i Grekland, kaffe med varm mjölk i Tyskland och frystorkat snabbkaffe hemma hos mina föräldrar.

Je bois le café avec du lait
Mejerierna i Sverige startade hela café au lait-trenden. De lanserade en fin benvit kopp med en franskinspirerad logotyp. Fikaställen under den perioden var fortfarande en blandning mellan konditorier och bistron. Sådana fik finns fortfarande kvar i både små och stora svenska städer. Jag kände mig som en europé när jag drack kaffet. En metropolit. Ja, till och med som en fransman. Sen kom coffee shop-trenden från Seattle, USA.

Coffee shops
Starbucks började blanda espresso och mjölk i många olika kombinationer redan 1985, men det dröjde fram till början på nittitalet innan influenserna kom till Sverige. Coffee shops så som Wayne's, Robert's Coffe, Coffe Cup och Espresso House öppnade och de finns fortfarande kvar. Ett tag var det snack om att coffee shops som Starbucks och Coffe Republic skulle öppna i Sverige och totaldominera kaffemarknaden. Jag skickade ett mejl till Starbucks för två veckor sen, frågade när de skulle öppna här i Sverige men har fortfarande inte fått något svar.

Got Milk?
Svensk Mjölk förstod att kaffetrenden med coffee shops kunde gynna mjölkkonsumtionen i Sverige. Tillsammans med pr-byrån, Prime Pr, tog de fram en strategi och genomförde en stor kampanj och satte kaffe latte på var mans läpp.
Enligt Prime Pr har "andelen kaffedrickare som oftast väljer att ha mjölk i kaffet har ökat från 29 procent 1997 och 39 procent 2001 till 57 procent 2003."
Läs deras kundcase här.

Kaffe med mjölk
Vi dricker espresso med mjölk. Varm mjölk, ångad mjölk, skummad mjölk, fettfri mjölk, ingen mjölk, fetthaltig mjölk, kall mjölk, hälften mjölk, en tredjedel skummad smaksatt fettfri mjölk. Ja till och med mjölkpulver som finns i våra kaffemaskiner på jobbet eller på bensinstationer.

En enkel bara
Jag dricker cappuccino på morgonen. Espresso under dagen. Kanske en macchiato på kvällen. Till och med en cappuccino ibland efter maten vilket är förbjudet enligt italienska kaffelagar. Sen dricker jag frappé när det är minst 27 grader varmt ute. En grekisk sumpkaffe hos mormor, pulvercappuccino på bensinmackar, surt bryggkaffe på möten, alltid en... men jag är en enkel människa. Jag dricker aldrig kaffe latte.

Roots

Street Coffe på S:t Eriksgatan, Stockholm, säljer sin espressobar.

En av kompanjonerna har för stor hemlängtan till Grekland, han åker tillbaka så fort de hittar någon köpare.

En liten kaffe

Kvart över nio på morgonen är vi framme i Norrtälje. Det är helt tomt och jag är tveksam till att något ska ha öppet idag fredag. Midsommarafton.

Vi tar oss till Tillfällegatan och märker att en liten smula har öppet!

Vi snabbar oss in och möter en liten kyldisk med bakverk, tårtor, praliner... Jag bestämmer mig för en macka med skinka och ädelostkräm.

Efter mackan får jag min cappuccino och rabarberpaj med mjuk maräng och vaniljsås.



Kaffet är från Bergstrands och bladningen är Miscela 8.2, som innehåller 80 % Arabica från Sydamerika och 20 % Robusta från Indien. Cappuccinon är helt ok, synd att skummet är lite nittital. Misstänker att Joe Farelli's köper sitt kaffe från Bergstrands.

När det gäller den gudomliga lilla rabarberpajen, med mjuk maräng och vaniljsås, vet jag inte hur jag ska uttrycka mig. Den är bara så god den kan bli.

en liten smula letar lokal i Stockholm. Gissa vem som är först på plats när dörrarna öppnar?

Alla vägar bär till Rom...

- Jag heter Grek.
- Befinner mig i Italien.
- Jag är orange.
- Jag är fylld med kaffe. Starkt kaffe.
- Fylld med lite lite socker också.
- Jag funkar som ett substitut när kaffe saknas.
- Jag är en pastill.
- En kaffepastill.

Min etiopiska böna

Nu har Petter tid. Jag har väntat i snart en vecka för att testa kaffe, som enligt honom ska vara bra. Riktigt bra.



Först brygger Petter två koppar espresso med Guatemala Antigua Estate och sen två koppar med Etiopisk Yirgacheffe. Allt från Johan & Nyström.

Guatemala Antigua Estate
Bönorna växer långsamt i den bördiga jorden och utvecklar en karaktär som påminner om knäck och kola. Ett bra kaffe tycker jag.

Etiopisk Yirgacheffe
Ekologiskt odlade kaffebönor. Blommig, frisk, citrus och helt klart min favorit! Det är gott, trots att förpackningen inte är helt nyöppnad.

Petter tar oss till en annan nivå när han gör två cappuccino med Yirgacheffe. Den ena doftar ingeting alls eftersom mjölken hindrar dofterna att komma upp till ytan. I den andra cappuccinon häller han ner mjölken lite försiktigare och kaffet kommer upp till ytan och bildar en mörk ring kring mjölken. Nu doftar det varm citrus om mjölken.

Nicholas smakar på cappuccinon och säger:
- Sånt kaffe är perfekt till ett sånt väder som idag. Det är ju varmt. En sommarcappuccino. Ett kaffe helt i min smak.

Jag kan ingenting annat än hålla med.

07:59:12

Slänger fram en tia på stendisken inne hos Mellqvist. Utan ett ord tittar Barista Soft på mig och nickar till.

- Kaffe ja, säger han och vänder sig om.



En konstig kvinna kommer in och överöstar calypsomusiken.

- En dubbel cappucino!... oooch.... en latte. På dubbel! samtidigt som hon försöker röra sig till musiken.

Hon försvinner ut i perifererin och jag kan koncentrera mig på mitt kaffe. Fin mörk kant på creman - som betyder att det är nymalet - luktar på kaffet, strör lite socker på. Ligger fint på creman, tar ett andetag och ska svepa kaffet. När...

- Men oj då! Har maskinen gått sönder?!
- Nja, det är rören bara, säger Barista Soft och koncentrerar sig på mjölkupphällningen.
- Men ojoj! Det är väl inte bra för er? säger konstiga kvinna samtidigt som hon dyker upp någonstans till höger i mitt synfält.
- Det är lugnt, det fixas idag.
- Duuu... Jag läste om er igår...

08:00:45
Färdigsvept. Sticker därifrån, vill slippa höra hennes röst igen.

10:28:34
- Mellqvist!
- Hej! Jag var inne hos er tidigare idag och drack en espresso. Glömde fråga vilken Monterivablandning ni använder, frågar jag Barista Soft över telefonen.
- Marche. Det är hälftenhälften-blandning.
- Okej.Tack!

Min beska vän

Barista Tonåring gör min espresso på il café (Odenplan, Stockholm). Det är för mycket espresso i glaset, creman är fin men smakar inget bra idag. Ingen aning vad de använder för bönor och orkar inte fråga heller. Barista Original gör den bättre. Jag sveper den och väntar på att få dricka min lilla vän. En Crodino.

Barista Kvinna öppnar den lilla flaskan och serverar den i ett högt glas med lite is.

Jag har inte sett många personer i Sverige dricka denna fantastiska dryck. Den ska säkert serveras till något annat eller som ett alkoholfritt alternativ. Ingen aning. Jag vet inte heller hur den dricks i andra länder.



Jag däremot... jag avgudar denna dryck. Den är frisk, porlande, söt i början och lite besk vid slutet.

Sitter på uteserveringen och väntar på bussen hem. Det är varmt, skönt och Crodinon blir bara bättre och bättre. Det känns som om jag befinner mig någon annanstans. Inte i Sverige.

Jag ser bussen men orkar inte resa på mig. Jag tar nästa...

Aldrig på en söndag

Jag, Greg och Michel strosar runt i Karlskrona. Det är söndag och enda stället som är öppet är Wayne's Coffe. Vi ser chansen och går in för att få lite kaffe.

Jag beställer en americano.
Alltså en dubbel espresso med lite varmt vatten. Den kallas americano för att turisterna - som kallas så i Italien - har svårt för att dricka espresso och späder därför ut espresson. Alltså ingen riktig kaffe.

Michel beställer en Cappuccino.

Greg's tur:
- Kan jag få en dubbel espresso med en liten skvätt mjölk?
- Ehh... Du menar en macchiato? Det fixar jag, sa Barista Karlskrona.

Under min "studietid" i Karlskrona fick jag aldrig en riktig kopp kaffe. Nu, nio-tio år senare, har till och med macchiaton hittat hit. 1998 gjorde jag en hemsida, en kaffehemsida.

Wayne's Coffe har trådlös uppkoppling, så nu går det att sitta och långfika med sin bärbara dator. Uteserveringen är stor och har sol hela dagen. Jag rekommenderar inte kaffet, det smakar bränt och kostar 28! kronor.

Ja, just det. Glömde berätta att de stänger klockan sex på söndagar. Välkommen till Karlskrona!

Homomjölk

Jag och min lillebror åker ner till lokala ICA-butiken för att köpa mjölk. Enligt honom gör han "den bästa cappuccinon man kan göra på en mockabryggare". Han köper Gammaldags mjölk ekologisk från Skånemejerier. Givetvis.

Jag frågar honom om han har testat Latte del Barista.

- Nej. Varför ska jag det? svarade han. Mjölk är mjölk. Samma mjölk, malaka. Denna är tjockare än standardmjölk och ekologisk. Bättre.

Nu har jag pratat med Jörgen på Skånemejerier, tror att han jobbar på produktavdelningen. Han sa att Latte del Barista-mjölken har funnits ungefär i ett halvår, innehåller en fettprocenthalt på 3,8 - 4,5 %, säljer främst till storkök/storhushåll och att mjölken är homogeniserad.
Homogeniserad innebär att mjölkens fettkulor är finfördelade och därför skapas inte ett gräddskikt längst upp på mjölkytan om mjölken står lite längre eller när man värmer den.

Enligt Skånemejerier går det att köpa mjölken via grossister. Själv har jag inte testat mjölken och kan inte riktigt säga om den är bättre eller inte.





Lillebror gör fyra cappuccinos som han serverar i Romanov-koppar. Har smakat bättre, trots att han använder det fina kaffet som föräldrarna köpte i Rom för ett par veckor sen.

Falafelmecka

Jag sitter på Möllan och äter en gyros pita. Möllan är som vanligt i en konstant förändring. Fast inte för mig. För mig är det som om jag var här igår.

Jag sitter och tänker på vad jag ska hitta på, när min syster och hennes man, Michel, dyker upp. Två minuter senare glider Kostas förbi och sätter sig ner vid oss. Lillebror kommer hängandes med sin skinnjacka över axlarna och snart sitter vi där och äter. Och dricker kaffe. Frappé. Iskaffe. Vår barista för idag är Robert, också känd som Duracell, mannen som aldrig slutar dansa.

Frappé (Nescafé) dricks på sex olika sätt:

Svart
Svart med kondeserad mjölk
Svart med lagom socker
Svart med lagom socker och med kondeserad mjölk
Svart med mycket socker
Svart med mycket socker och med kondeserad mjölk

Allt blandas med en drinkmixer, serveras med is, sugrör och i ett högt glas. Ett halvt paket cigg per person under fikat förekommer också.




Efter en liten stund cyklar min gamla fransklärarinna och säger:
- Bon jour! Comment...

Jag hoppas att hon förstår att jag inte förstår. Jag mörkar min skolfranska och skäms lite. Fortfarande. Jag är trots allt hemma. Och dricker kaffe på riktigt.

Barndomsminne

Petter plockar fram en påse La Bomba från Johan & Nystöm. Blandingen innehåller robusta (se längre ner för mer information) vilket gör att kaffet nästan helt saknar syra. Istället finns det tydliga toner av jord och kakao. Det är en typisk espresso från syditalien. Det finns finare bönor och rostningar men kaffet får mig att minnas min första resa till Italien 1992, en resa jag gjorde med min pappa. Då svepte jag min första espresso. På en mack. Blev kär direkt.

Kvarnen går igång. Det börjar vattnas i munnen. Kopparna ställs fram. Kaffet rinner ner för filterhållaren.



Jag och Petter sveper kaffet i två små svep och båda känner direkt att det saknas något. En ny beställning kaffe kommer och denna gång blir det cappuccino. Eftersom Petter också varit sjuk i ett par dagar har han nästan tappat den lätta vickningen för upphällning av mjökskummet. Cappuccinon blir inte lika fin som den brukar men den smakar bättre än det jag har smakat på flera veckor.

Om kaffe smakar så här bra efter tre dagars förkylning tänker jag alltid vara förkyld.

Arabica, Robusta och Liberica är tre huvudarter av släktet kaffe och tillhör växtfamiljen Krappväxter. Totalt finns ett femtiotal olika arter och underarter kaffe. Läs mer.

Barista-snack del ett

Jag sitter med Barista A och Barista B på Baristas A's uteservering.

B-A: Vad hände igår?
B-B: Den kom in en snubbe, han beställde lite sånt, sen sånt, en pasta, sen lite till, sen kom han fram till Barista Grön (praktikant, reds anm) och sa "... och en Doppio".
B-A: Neej! Vaddå? Hehehe
B-B: Barista Grön ba' helt väck, stressad... hehehe... Jag ba' "Lugn Barista Grön, han vill ha en dubbel espresso".
B-A: Hehe
Jag: Doppio betyder inhemsk på grekiska

Tre minuter senare.

Jag: Där går Johan från Johan & Nyström. Kolla dubbelparkeringen.
B-A: Var ska han?
Jag: Ser du inte, han håller i kaffe. Han ska väl lämna kaffe.
B-A: Sant.
Jag: Du köper inte från honom va?
B-A: Nej. Vi kör Moak.
Jag: Ok.

Den bästa trekanten

På Subito serverar dem den bästa tonfisktrekanten i stan (tremazzini på italienska). Dem kostar 35 kr.
Beställ dem välgrillade, de smakar bäst så.

.

Beställer inget kaffe, Petter är på kontoret om en halvtimme

Jag behöver antioxidanter

Jag har inte druckit kaffe på tre dagar. Jag är förkyld och hemma har min pressokanna gått sönder. Det finns däremot fem olika sorters te. På tre dagar har jag lyckats få i mig två koppar pepparmyntste och lite honung. Varför dricker man te när man är förkyld?

Jag vet att det finns undersökningar på vad teblad har för verkan i kroppen men jag har läst att kaffe (riktig espresso) har lika många, om inte fler, antioxidanter än grönt te. Läs undersökningen här - den är på engelska.

Jag menar riktigt bra bryggd kaffe, inte någon timerkaffepanna eller pulverkaffe.

Nu ska jag gå ut och få i mig lite antioxidanter för första gången på tre dagar.

Nittitalsskum på Sjutti

Jag beställer en cappuccino inne på Sjutti, stället ligger på Söder. Vet inte om det ligger på SOFO, SONO, SOLO, SODO eller NONO. Det ligger däremot precis bredvid Badlands. Vägg i vägg.

Baristan tar emot min beställning, kvarnen går igång och mjölken skummas. Efter en liten stund hör jag "donkk donk". Den varma kannan med mjölk som Baristan lätt slår mot bordet. Donk donk donkdonk..... donkdonk... donk.... donk donk donk.. donk.. !! Det blir aldrig något slut...

Jag får mitt kaffe och det känns som om jag blir slungad tillbaka till nittitalet, inte sjuttitalet. Under nittitalet fick man cappuccino eller café latte med hårt skummad mjölk.
(varför "hårt skummad mjölk"-trenden började, ska jag skriva om senare)

Jag får mitt kaffe, betalar och blir rädd när jag ser toppen. Någonstans där borde jag frågat Baristan "vilken sorts mjölk använder du?" men vågar inte. Eftersom det tar så lång tid att betala, börjar toppen på min cappuccino att sjunka. Baristan har strött en massa choklad på kaffet och det tynger ner mjölkskummet.





Annars är kaffet rätt så blaskigt. Vet inte om det beror på att malningen av bönorna eller om det finns för mycket mjölk i koppen.

Sjutti syftar på sjuttiotal och all inredning är väl ganska rolig, snygg och fin. Men de serverar nittitalsskum.

Kubansk musik i Lilla Paris på Sveriges dag

Vad ska man göra på Sveriges dag? Jag fick höra att det man kan göra idag är att spela golf - den nya folksporten och att åka till IKEA - alla utlandssvenskar är där idag för att främja Sverige och herr Kamprad.

Jag däremot, behöver kaffe. Bra kaffe. Inget maskinkaffe, surt kaffe, dålig espresso. Bra kaffe.

Vi sätter oss på våra cyklar och tar oss ner till Lilla Paris. Precis när vi kommer fram tittar solen fram och det känns som om det kan bli en bra fikastund. På Mellqvist är den lilla uteserveringen full med folk och stolarna har en fransk sittning. En fransk sittning är när stolarna står bredvid varandra och man kan titta rakt ut (brukar finnas på de flesta uteserveringarna runt om i Europa).

Jag och Rebecka hittar två platser i den lilla kubanmusiksfyllda lokalen och beställer två cappuccino. Samtalsnivån är hög, diskmaskinen är igång, mjölk skummas, koppar och skedar slamrar och pengarna åker fram och tillbaka på den rostfria barbänken.

Vi hinner knappt smaka på kaffet förrän vi ser en plats där ute och vi sätter oss bredvid en cigarillrökande man med solglasögon och backåtslickat hår. "Vi har hamnat rätt", tänker jag.



Kaffet görs på Monteriva och smakar fantastiskt bra. Mjölken/skummet är givetvis lika viktigt som espresson i en cappuccino och här gör Baristan ett mycket bra jobb.

Jag vet vad jag ska göra sjätte juni tvåtusensex. Fika. Inte gå på IKEA. Kanske spela golf och fika. Men inte till IKEA.

Mellqvist blev nominerade till årets Gulddrake (DN På Stan) men vann inte detta året.

Världens godaste kaffe

Det enda stället som har öppet är Amalia Krog. Både jag och Pascal bestämmer oss för rimmad lax med dillstuvad potatis.

Klockan blir tio i fem och Amalia håller på och stänger. När Pascal går fram till ägaren (tror vi) och frågar om han kan få köpa två koppar kaffe så säger han:

- Det bjuder jag på. Varsågoda.

Han plockar fram en halv kanna med kaffe. Zoega's står det på kannan. Jag kan slå vad om att kaffet har stått framme minst i en timme. Minst.

Pascal dricker sitt svart. Som vanligt.

Mitt kaffe smakar surt trots två sockerbitar.

Say hello to my little friend

Så fort jag går in på Joe Farelli's känner jag att det här kommer bli en bra middag.
Vi beställer rosé, Buffalo Chicken Wings, Miller, tre pizzor (big enough to share) och lite annat smått och gott, är det är nu dags för efterrätten. För den som vill. Jag känner inte riktigt för en efterrätt, maten, servicen och sällskapet har varit helt perfekt och vill inte förstöra hela njutningen med ett bakslag - de kanske serverar en dålig efterrätt. Jag bestämmer mig för att dricka en espresso. Det kan väl inte gå fel? På en italiensk/amerikansk restaurang. I Göteborg. Det kan inte gå fel.

Det går fel.

Jag får in en espresso i en New York-taxi-checkers-kopp. Snyggt. Men kaffet... Nej. Nej.

BAT-man beställer in grappa och en enkel macchiato och jag beställer en till espresso till min grappa.

- Vad är det för blandning? frågar jag vår servitör som har varit otroligt duktig under hela kvällen.
- Jag vet faktiskt inte, har inte jobbat så här länge.
- Okej. Men vet du vad det är för grappa?
- Joe's Grappa, säger han och försvinner.



Jag känner mig lurad. Besviken. Hur kan de servera så dåligt kaffe och grappa när allt annat har fungerat felfritt?

Polkagriskaffe och kanderade nötter

Jag lyssnar på Radio Jönköping och trafikrapporten säger att det är totalt stopp precis efter Gränna. En bilolycka har inträffat och bärgningsbilar samt ambulanser är på väg till olycksplatsen. Jag och Pascal hinner precis svänga in på en Statoilmack för att undvika bilkön.
Vi driver runt lite planlöst inne på macken jag bestämmer mig för att handla lite saker. Pascal räcker fram en påse kanderade nötter och säger:

- Testa dessa, de är asgoda.
- Hur vet du det? frågar jag honom.
- Därför, de är goda.
- Okej. Ska inte du ha?
- Jo, säger Pascal. Fast jag behöver bara två nötter. Du får köpa dem.

Väl framme i kassan köper vi kaffe också. Jag köper en cappuccino och Pascal en kaffe. Svart. Som vanligt.

Kaffet är från Gevalia och maskinen från Selecta. Jag känner mig väldigt nöjd redan innan kaffet och sätter igång. Ut kommer en perfekt "synlig" cappuccino och jag och Pascal spenderar ytterligare lite mer planlöst driveri.

Kaffet? Det slänger jag efter två klunkar, inte gott. Smakar mest vatten och något konstigt mjölksubstitut. Pascal däremot behåller sitt och vi sätter oss i bilen. Vid Ulricehamn frågar jag honom:

- Ska du inte dricka ditt kaffe nu?
- Jo, säger han och plocker upp det från mugghållaren. Det är nu det smakar bäst, säger han med en nöjd blick.

En to go-capuccino på Genast

Jag, Barba och Pascal äter en lunch på T.G.I Friday's. Hamburgertallrik med smält ost. Gott.

När vi är klara går vi fem meter och in på Subito och hälsar på Barista-Jojje. Det är rätt så mycket folk och bestämmer oss för att ta med kaffet.

Vi hinner slänga käft och smaka på den egenimporterade italienska glassen, som jag varmt rekommenderar. Pascal beställer en dubbel espresso, totalt onödigt, blir så lite kaffe om man ska ta med. Fattar inte vem som kommit på "En dubbel espresso".

Jag får:
Cappuccino
Vit enkel pappmugg
Svart plastlock
Inget socker
Moakkaffe
Biscotti
Lite smakprov på glassen

Jag får kaffenojja...

... så fort jag ser typen/baristan/snubben som står bakom den glänsande maskinen. Efter lunchen går vi till Coffeehouse by George inne på Nacka Forum. När de startade var de sponsrade av Maxwell House men nu kör de bara Gevalia, fast det är ju ändå Kraft Foods Nordic's varumärken.

Får tvångstankar och beställer en enkel espresso till mig och en dubbel till min lunchkompis. Blandningen Espresso Gevalia Mastro Lorenzo väntar på att få smaka på mig...

Typen/baristan/snubben tittar på mig med en konstig blick och börjar mecka. Tror att han märker min glansiga abstinensblick.

Efter 40 sekunders grym nojja om hur det kommer smaka blir jag riktigt förvånad, creman verkar vara perfekt! Vill springa därifrån och sätta mig i ett hörn och göra sockertestet. Betalar snabbt, tar en liten sked, deras små sockerpåsar och sätter mig ner och tänker... "precccccioouusss"... Sockret ligger fint på creman.. och sjunker fint, sakta, sakta. Det är då jag upptäckter det... fyra femtedelar av koppen är fylld med kaffe! Vet inte hur jag ska tackla så mycket espresso, har snöat in på att dricka kaffe i ett-två svep. Shit... mer ångest.

Nu är den klar och uppdrucken. Lägger sig som en klump i magen.

Ännu mer ångest. Men så sprider sig lugnet i kroppen...

- Smaka på detta!

Har precis varit hos Petter. Han gör espresso som är gudomlig!
Den nya kvarnen köpte han för en månad sen - Mazzer Mini Elec. Modell A. Den funkar perfekt. Problemet kan vara att på hans kontor så är det ganska fuktig luft och då får han mala ett par gånger innan det rinner rätt. Det är verkligen ett hantverk. Petter är en av dem som behärskar konsten.

- Två enkla espresso
- Finaste creman, med en mörk kant
- Johan & Nyström-kaffe (Bella)
- Inget socker
- Fin syra

Efteråt så prövade jag ett Formosa Dung Ti Oolong. Jag har ingen kunskap om te, men det jag smakade så som jag vill att te ska smaka.
- Serverades i små genomskinliga koppar
- Drack "samma" te tre gånger
- Blev godare för varje gång
- Grymma smaker och aromer!! Smörkola, maskrosblad, citron, fina tanniner

Jag plockar bland sopor... för en kopp kaffe

Sitter idag på det nya kontoret som jag ska börja på efter sommaren. Har lite inplaneringsmöten och genomgång av arbetsuppgifterna.

Här är en mer "riktig" maskin!, till skillnad från timerkaffepannan som jag har tvingats dricka ur de senaste månaderna.

Det blev en cappucino med Arvid Nordquist Classic Espresso - jag var tvungen att leta bland soporna för att se vilken bönblandning de har.

Om det blev bra? Nja... Jag vill ha andra blandningar och rostningar på bönorna men jag tror framförallt att maskinen måste rengöras ordentligt, men det är inget jag kan säga till om idag. Måste nog vänta tills jag har jobbat här lite längre.

- En enkel espresso tack!

kvitto
Originally uploaded by ilias Ioannidis.

- 30 kronor.

Efter en espresso och två bloss på ciggen frågar jag:

- Vad är det för blandning?
- Löfbergs, fick jag som svar av B-Baristan.
- Aha, tack. Ha en trevlig kväll.

Sen gick jag vidare och lämnade Hotel Hiltons bar.

Kaffe på firman

Efter en mäktig färsk fylld ricottapasta med dragon- och senapssås (lite lite bea-varning), på Javastop i Sundbyberg, frågade jag:

- Kaffe här eller ska vi tillbaka till jobbet?
- Kaffe på firman, sa min arbetskamrat.

Halvt glas (IKEA) kaffe med en snabbitsocker. Arvid Nordquist's Classic Mellanrost. Smakar bra eftersom det är nybryggt, nyöppnad förpackning och tror att någon diskade hela kannan... och att sockret tog bort den sura smaken.

Kimbokingen från Zanzibar

Barista-Jocke a k a Kimboking ska sluta på Zanzibar om ett par veckor. Mycket synd, jag går inte enbart dit för hans kaffekunskaper. Barista-Nisse slutade för ett par veckor sen och nu Kimboking, vad händer?


Njutning:
- Enkel
- Rostat från Johan & Nyström
- Blandning Bella (tror jag)
- Finfin perfekt crema
- Nötig arom
- Lite lite socker

"...det är lugnt.. det finns en timer..."

På kontoret där jag jobbar, är det en massa personer som springer runt i blåställ. För att ni ska förstå vad jag menar, så kan jag säga att här äter vi lunch inte! senare än 10.30. Inte senare.

Givetvis så är det en massa fika för att klara hela dagen på grund av att man äter så tidigt. Det är inget konstigt med att samlas kring bordet och dricka kaffe ur en icke diskad kopp eller en plastmugg. Normalt. Naturligt. För vissa...

Jag erkände ganska snabbt "att jag är lite pretto när det gäller kaffe, har lite svårt för bryggkaffe som står framme länge" var min fega kommentar. Ville inte spela viktigt eller speciell kring människor som har en hammare, såg, borr och kniv när de går till jobbet.

- Det är lugnt grabben! Här har vi det bra. Det finns en timer som stänger av pannan efter en 80 minuter, efter det sätter vi på nytt. Det är gott.

Nu hör jag pannan bli klar, det blir min första kopp för idag. Inget socker, ingen mjölk.