Nu blastar vi

Vi är försenade.
Jag vill bara in, in, in.

- Sträck ut armarna, säger vakten sedan kör han sin manick över min kropp.

Känner mig som en vilsen hund varje gång flygsäkerhetspersonalen utövar sin makt eller sin dåliga personkännedom på mig och andra resenärer. Men det gör ingenting. Jag har annat att tänka på. Pascal springer in på toaletten och jag beställer två espresso på Café Ritazza.

- En enkel och en dubbel tack!
- Enkel och dubbel ja, säger Barista TonårsTjej.



Jag räcker fram en 20 euro-sedel.

- Du kan bara få tillbaka svenska pengar, säger Barista TonårsTjej.

Jag betalar 5,70 euro för en enkel och för en dubbel espresso.
Ingen crema, ingen smak. Jag försöker få igång kaffet genom att hälla ner lite socker men det händer inget. Platt och sur smak.
Någonstans hoppas jag på att vi får smaka bättre kaffe under vår resa.