Jag sitter på Möllan och äter en gyros pita. Möllan är som vanligt i en konstant förändring. Fast inte för mig. För mig är det som om jag var här igår.
Jag sitter och tänker på vad jag ska hitta på, när min syster och hennes man, Michel, dyker upp. Två minuter senare glider Kostas förbi och sätter sig ner vid oss. Lillebror kommer hängandes med sin skinnjacka över axlarna och snart sitter vi där och äter. Och dricker kaffe. Frappé. Iskaffe. Vår barista för idag är Robert, också känd som Duracell, mannen som aldrig slutar dansa.
Frappé (Nescafé) dricks på sex olika sätt:
Svart
Svart med kondeserad mjölk
Svart med lagom socker
Svart med lagom socker och med kondeserad mjölk
Svart med mycket socker
Svart med mycket socker och med kondeserad mjölk
Allt blandas med en drinkmixer, serveras med is, sugrör och i ett högt glas. Ett halvt paket cigg per person under fikat förekommer också.
Efter en liten stund cyklar min gamla fransklärarinna och säger:
- Bon jour! Comment...
Jag hoppas att hon förstår att jag inte förstår. Jag mörkar min skolfranska och skäms lite. Fortfarande. Jag är trots allt hemma. Och dricker kaffe på riktigt.
tisdag, juni 14, 2005
Falafelmecka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det må vara originalet - tack för kommentaren på Frappuccino - men är det GOTT? :) Är det fluffigt? I så fall böjer jag mig gladeligen, jag är direkt sorgsen att jag inte kan få tag på samma underbara dryck som på Starbucks. (Och jag inser att för en kaffeälskare som du är det antagligen ren misär att läsa, förlåt.) Frappuccinon - eller vad den nu ska heta - var liksom tjock, typ milkshake. Och det var det som var charmen. Men jag ska testdricka en bunt i London i helgen, så kanske jag får lite mer inspiration att bygga själv. :)
Skicka en kommentar