Fingra mig

Jag och Syster är på stan. Hon går runt i butiker och jag försöker göra andningsövningar. Det går sådär. Tankarna går till min felparkerade bil.

Vi bestämmer oss för en snabb kaffe och går till Subito. Barista J spricker upp i ett leende så fort han får syn på oss och säger:

- Sätt er, jag slutar nu.

En kula glass (testa den, supergod), en enkel till mig och en cappuccino till Syster. Nu känner jag mig lite lugnare. Samtalet är snabbt inne på förra veckans Eurovision och vi är överens om att Sakis Rouvas inte klarat sig utan Maria i programledarrollen.

- Vad har hänt med ditt finger? Eller vänta har du ett "barista-finger"?! frågar jag glatt.
- Nej, vaddå, vad är det för något? undrar Barista J.
- Kolla här Syster, sen tar jag tag i Barista Js finger och visar. Syster ryggar lite tillbaka. Det är nog bara jag som tycker det är häftigt. För Barista J är det är vardag, för min syster oförklarligt, för mig...

- Jag får ta en bild av ditt finger, och tar fram telefonen.



- Du är en sjuk man, säger Barista J.

Min Syster fattar ingeting, hon bara säger:
- Vad tyckte ni om Lordi då?

Det gick sådär

Jag startar min dag så bra som möjligt.

Bränd kvargpiråg och inte tillräckligt åtdragen mockabryggare.



Jag lägger ner. Sticker till massören. Tar en kaffe på Coffee Cup istället.

Trigga mina punkter

Kompis Hantverkare och hans kollega, Snickaren från Notting Hill, har "smällt upp skåpen" och idag ska bänkskivorna på plats.



Jag ställer mig bakom disken och första gången på två månader känner jag mig hemma.

Min syster var i Finland igår och istället för att åka tillbaka till Malmö, stannar hon en kväll hos oss. Med sig har hon Kvargpiråg, (så stavar finnarna det). Det är en blandning mellan semla, mandelmassa och cheese cake. Det finns säkert någon som går i taket efter min förklaring, men jag tycker det är gott och klämmer en kvargpiråg med morgonkaffet.

Jag kanske mår bra ändå. Cappuccino med kaffe från Johan & Nyström och en kvargpiråg från Finland.

Ja just det. Jag ska på triggerpunktsbehandlning för ryggen klockan tio. Naprapaten tog bara bort de översta spänningarna. Ischiasen och huvudvärken går inte bort eftersom musklerna har krampat ihop sig.

Knäckbehandling med dr Nappis Frankis:
- Gör du andningsövningar när du bygger och stressar som mest?
- Ehh... nej. Andningsövningar? Ja, alltså jag andas, hör jag mig själv säga.

Så ser det ut

Ett par samtal och nu är jag klar med inredningen.

Jag och Bästa Industriformgivaren gör en liten skiss efter idéer och tankar kring upplevelse och atmosfär inne på Cocovaja Coffee.


Taket är nedrivet. Nu är det 4 m 50 c upp till taket. Vi väljer att plocka upp en färg från golvet och sätta upp två egen-designade lampor. När jag tog över lokalen var taket nedsänkt till 3 meter och i lilasvart färg. De förra ägarna målade taket för att "det skulle bli lite mysigare".

Golvet har bilats upp och nu har två olika golv trätt fram. Det första från 1910 och det andra från 1930. Hela helgen har gått till att hälla saltsyra på plattorna och skrapa bort det värsta. Ibland är kompisar bra att ha.



Idag ska jag leta information om vad som har funnits i min lokal förut. Vet att det har varit en tobaksaffär, en smörgåsbutik, ett sushiställe och ett försök till Thai-take away. Långt innan dess har BåtAntik-Jarl berättat att det har varit en mjölkbod eller ett slakteri.

Ge mig ett O!

Jag tror Mannen med Tv:n vet att jag sitter uppe. Han kan se min datorskärm. Slår vad om att han tänker "nu sitter han och porrsurfar igen...". Läser faktiskt På stan-Elins blogg, hon skriver om mig. Jag blir glad.

Jag ödslar inte tid på att alltid tänka på hantverkare. Det finns viktigare saker.

Snart är det varmt och då behöver mina gäster något avsvalkande på väg mot Hagaparken eller bara något väldigt gott. Förutom kaffet, som jag ska skriva senare om i bloggen, så ska jag servera iste. Inget blanda-ut-pulver-med-vatten-iste, utan te som får stå och dra i minst en dag, smaksatt med en del fantastiska ingrendienser.



Detta är första mätningen på exakt mängd av allt. Gramvikt på te, rätt temperatur på vatten (85 grader), mängd vatten... Jag tror att det är så alla laboratorier jobbar. Testa, testa, testa och åter igen... testa.
Målet är att ta fram fyra olika istéer. Allt är Oolongte. Tre smaksatta och en naturell.

Det varma te-sortimentet blir större efter sommaren.


Vilka smaker? Det vill jag inte avslöja, det är inte riktigt klart... Fast Ooolongte smaksatt med citrongräs blir en grym kombination med den rökta laxen och wasabi- och lime... Nej, vill inte avslöja mackorna än.

Nu är tidningarna här, ska läsa Rocky och se om Lisa har skrivit någon krönika. Sen ska jag sova.

Mannen med Tv:n tittar fortfarande på Tv.

Voltaren och en öl

Nu är det svårt att sova. Jag sitter uppe och den enda som är vaken bland grannarna är Mannen med Tv:n. Han sitter alltid uppe, alltid. Det spelar ingen roll vilken tid jag brukar gå upp för att rota i skafferiet eller när ryggen vill ha uppmärksamhet... han sitter alltid där. Framför Tv:n.



Allt är upp och ner. Vissa stunder under dagarna är under kontroll. Då är det en skön känsla som sveper över mig... och omfamnar mig. Alla jag träffar har jag börjat krama. Vissa fattar ingeting. Rebecka kramar mig väldigt mycket men det är nästan så att jag tänker krama Iranier Elektriker nästa gång han dyker upp.

Stunder som dessa är lite jobbiga. Klockan är 03.20 och adrenalinet i kroppen pumpar för fullt. Varm mjölk med honung är ingeting som kan stoppa mig inatt. Det jag behöver är en Voltaren och en öl. Öl har jag men inte Voltaren.

Enligt Kompis Hantverkarens planering, så ska han jobba cirka 14 timmar till. Sen är han klar. När det ska vara klart?


Om två veckor.


Det är därför jag inte kan sova.

Idag öppnar jag min kaffebar!

Idag den femtonde maj. Min syster fyller år idag. Jag tyckte att det skulle vara roligt att öppna Cocovaja Coffee denna dag, så var planeringen.

Idag är det dagen jag börjar svettas på riktigt:
- Målaren har målat i fel färg
- Får inte tag på elektrikern
- Min Kompis Hantverkare vill tydligen inte jobba för mig längre
- Golvet ska slipas och oljas in
- Maskinerna (espressomaskin och kvarnar) ska installeras, trimmas, fixas, trimmas igen
- Visitkort, fakturor, hemsida, skyltar, meny, logotyp är inte klart
- Möbler (barstolar) har inte beställts
- Lampor ska byggas, har ej bestämt färg än
- Bardisken och konsolerna ska byggas
- Har ej bestämt leverantör av bröd än
- Budgeten börjar överskridas

Ja, jag har ju sagt upp mig från mitt förra jobb. Jag jobbar med detta heltid och måste öppna väldigt snart. Jag börjar bli svettig.

En blogg om hantverkare

Jag borde byta bransch.

Jag ska starta en blogg om hantverkare. Jag är blivit byggherre.

Ringer målaren:
- Tja KG, läget? frågar jag lite ansträngt.
- Jorå för fan...
- Du, jag har inte kunnat sova hela helgen. Det är fel färg, jag vill ha vit färg, inte grå färg som du rekommenderade mig.
- Ja men det tar ett tag för ögat att vänja sig, svarar målaren snabbt.
- Nej, jag har inte sovit på hela helgen. Jag vill ha S500 men du sa att jag skulle välja S1000. Jag vill ha vit färg, inte grå färg i lokalen.
- Jaja, jag kommer imorgon och målar om. Omöjligt idag.

Bra tänker jag, fixat! Nej, då måste jag ringa elektrikern och säga till honom att han måste komma två dagar senare, eftersom målaren har målat i fel färg.

Jag ringer min kompis, som är hantverkare/inredringsarkitekt, han ska jobba för mig. Han ska renovera hela stället har han sagt.

- Ja men var försiktig med elektrikern så att han inte blir förbannad. Han kanske inte dyker upp alls, säger Kompis Hantverkare.

Eeehhhh....

- Okej, men ses vi senare, vi måste ta upp en kvadratmeter golv, sista biten Kompis Hantverkare, säger jag glatt.
- Nej, det är omöjligt, jag trodde du skulle fixa det själv. Jag har inte tid att renovera ditt ställe.
- Men jag har gjort så mycket jag har kunnat, jag har ingen bilmaskin för golv. Vi har ju använt din och du har ju varit ledig i tio dagar eftersom du har fått en son. Jag har ju väntat in dig Kompis Hantverkare.

Hhmm...
Vilket kaffe jag ska köra? När jag ska öppna? Vilka dagar jag ska ha öppet? Den enda frågan jag kan svara på är vilka mackor jag ska ha. Lisa, den enda av mina leverantörer som leverar.

Jag kanske borde byta bransch, jag kanske borde bli hantverkare. För mycket jobb och för många kunder. Då gör jag lite hur jag vill.

Snart öppnar kaffebaren Cocovaja Coffee. Det kommer bli hur bra som helst, bara elektrikern kan komma på torsdag istället för imorgon.

Coke side of life

Kaffeläsk?

Overheard in New York

En sajt som samlar på vad folk har hört på gatorna i New York. Favoriten är denna:

Woman: I want a vanilla coffee creme.
Barista chick: I can get you a cup of plain coffee with vanilla
syrup, and you can put the milk in over there. Unless you want a
latte or something?
Woman: What's a latte?
Barista chick: It's espresso with milk.
Woman: Oh, espresso! I think that's a little strong... What about a cappuccino? Do they have those here?

--Starbuck, West 4th Street & Washington Square East

www.overheardinnewyork.com

Recension: Cafe Negro

Vad är egentligen idén med Cafe Negro? Är det ett fik? Nattklubb? Bar? Kvarterskrog? Bistro? Brasserie? You tell me.

Jag går in till Cafe Negro i hopp om att få testa något nytt. Jag har höga förväntningar. Jag vet att kaffet är från Johan&Nyström och att Cafe Negro har sin egen blandning. Sitt eget kaffe. 70 procent Arabica och 30 Robusta.

Beställningsdisken är hög, aningen för hög. Ingen nyhet. Samma muffins, pajer och smörgåsar som i vilken coffeshop som helst. Jag ser mig omkring och märker att den minimala kaffedisken är fullsatt. Jag är tvungen att sitta ner och fika.

- Vad är Cafe Bon Bon?
- Det är en enkel espresso med kondenserad mjölk, säger Barista DeportivoLaCoruna. Fast vi har ingen kondenserad mjölk, fortsätter hon och lägger huvudet på sned.
- Okej, en cortado och en blåbärspaj. Kan jag få pajen först och kaffet...
- Det är bara å sätta sig. Jag kommer ut med det.

Jag går upp på övervåningen och trappan är klädd i heltäckningsmatta. Övervåningen ser ut som en nattklubb eller en hotellounge. Ingen fikakänsla här. Kanske vill ägaren att fiket (om det nu är ett fik?) ska ge intryck av en toppmodern restaurang. Kanske. Typ.

Efter en kort stund kommer Barista DeportivoLaCoruna med min beställning. I händerna håller hon ett överdimensionerat fat med blåbärspajen och i den högra handen en enkel espresso. Jag orkar inte säga något. Fel kaffebeställning och definitivt i fel ordning.

Pajen är inte hembakad. Den är färdigköpt. Vaniljsåsen likaså. Hela fatet är uppsnofsat med streck av blåbärskräm kors och tvärs över pajfatet. Det är okej med nittital, men på ett kafé? Jag vill ha min sockerchock, så jag slänger i mig pajen. Jag vill faktiskt att espresson ska vara het när det är dags att dricka den.

Kaffet är en fröjd. Jättegott! Betydligt godare än Alfon´s Coffeshop som ligger femtio meter längre ner. En lätt doft av citrus. Fin crema. Välbalanserad. Jag vill ha en espresso till. Jag tittar ner, ser kön och ångrar mig.

Okej.
Gör om. Ta bordsbeställningar! Det första fiket (inte espressobarer) som vågar genomföra en sådan ordning kommer att öka sin omsättning. Dirigera mig till rätt plats. Låt mig inte stå i kö. Ge mig rätt beställning.


Väljer att gå till Café Frankfurt för en cortado.

Livselixir

Enligt Andrea Illy, vd för Illy, är det svenska kaffet en dryck.
Läs vad han har att säga här.

En dubbel i en enkel

Sex euro för två vatten! Jag tror att flygvärdinnan nästan skämdes när hon tog betalt.

Det var längesen jag hade Kastrup som bas i mitt resande och jag hoppas det finns bättre kaffe än på Arlanda. Jag förväntar mig espressobarer där folk slänger fram en euro och sveper perfekt gjorda espresson i väntan på försenade flighter.

- Can I have one espresso and one double espresso, säger jag till Barista AsiatiskDanska.
- Varför sa du det och inte jag det? Jag står faktiskt i kön och du står bakom mig, säger Pascal.
- Ingen aning, svarar jag tillbaka.

Kaffet är lika dåligt som på Arlanda. Fortfarande ingen crema och den enda smaken jag känner är att kaffemaskinen inte har rengjorts på ett par dagar. Pascal får en dubbel espresso i en enkel espressokopp.

Varför går det inte att få en god kopp kaffe i en international toppdesignad flygplats? I Köpenhamn ligger Café Europa och deras baristor har vunnit Barista-VM tre gånger.

På Arlanda är företag som Scandinavian Service Partner som har kontroll på vilket matutbud vi resenärer ska få ta del av. SSP's varumärken och koncept finns bland annat på Arlanda, Cityterminalen och Solvalla. Det är en självklarhet att företaget vill tjäna pengar. Det vill jag också, men om SSP serverar bättre kaffe så kan de tjäna mer pengar.

De ropar våra namn i högtalarna, vi är på väg att missa bussen ut till det lilla planet som ska ta oss till Hannover.

Sex euro för två vatten

- Glas skyddar ju mot UV-strålar... eller hur?
- Ja. Ehm, ja det gör det, säger jag.
- Ja, okej. UV-stålar, fortsätter Pascal. Man kollar ju på filmer med en massa vampyrer och sånt, de kan ju inte vara ute i solen för att det är UV-strålarna de inte tål. Så om vampyrerna ställer sig bakom en glasvägg eller är inomhus så kan de vara uppe under dagen...
- Ja. Sant malaka. Hur smakade kaffet? frågar jag för att slippa höra mer.
- Värre än vanligt, säger Pascal och tar en klunk.

Nu blastar vi

Vi är försenade.
Jag vill bara in, in, in.

- Sträck ut armarna, säger vakten sedan kör han sin manick över min kropp.

Känner mig som en vilsen hund varje gång flygsäkerhetspersonalen utövar sin makt eller sin dåliga personkännedom på mig och andra resenärer. Men det gör ingenting. Jag har annat att tänka på. Pascal springer in på toaletten och jag beställer två espresso på Café Ritazza.

- En enkel och en dubbel tack!
- Enkel och dubbel ja, säger Barista TonårsTjej.



Jag räcker fram en 20 euro-sedel.

- Du kan bara få tillbaka svenska pengar, säger Barista TonårsTjej.

Jag betalar 5,70 euro för en enkel och för en dubbel espresso.
Ingen crema, ingen smak. Jag försöker få igång kaffet genom att hälla ner lite socker men det händer inget. Platt och sur smak.
Någonstans hoppas jag på att vi får smaka bättre kaffe under vår resa.

Det här är bra

Spana in dessa bilder!

En dubbel på dubbel

- Vill ni ha kaffe? frågar Anna.

Det är sent, runt halv två på morgonen och vi började igår klockan sju på morgonen. Det är tredje dagen i sträck. Vi är trötta. Just nu har jag osäker om vi kommer hinna till deadline.

- Nej tack, svarar jag. Jag håller mig till kaffepastillerna. De har hjälpt mig nu i en vecka. Ilva rules!
- Ja, säger Pascal och räcker fram koppen till Anna. Jag vill ha en dubbel espresso, tryck på knappen med två koppar.
- Okej.

Efter tre sekunder säger Anna.

- Pascal. Det finns gammalt kaffe i denna koppen. Du tog ju en dubbel espresso för en timme sen.
- Ja, jag vet. Drack aldrig det. Det gör ingeting.
- Men Pascal, suckar Anna. Det går ju inte att dricka kallt gammalt kaffe, jag har bryggt nytt.
- Jo, jag tycker om det. Tryck på knappen. Kaffet blir perfekt temperatur.

Detta händer på riktigt.

Lycka för tre femmor

Klockan är åtta på morgonen och min piké klibbar fast sig mot skinnsätet. Parkerar nästan framför Café Frankfurt på Pipersgatan. Skickar ett vitt-lögn-sms, "Ingen parkering. Snart där. Max 20 min."

Jag går in till tysken och ser att den obligatoriska blå espressotavlan med vita tryckbokstäver hänger fint. Maskinen glänser, sexti- och sjuttitalsmöbler, livstilsmagasin ligger utspridda, skön färg på väggarna, kaffepåsar på rad... Ja, som en espressobar är. Lite tråkig och förutsägbar. Som vanligt.

- Hej! Ehmm... en enkel.
- En enkel ja, säger Barista JätteTrevligTjej.
- Nej, alltså... Nej, en macchiato istället.
- Macchiato ja.
- Eller nej, vänta. Kan du göra en cappuccino istället? Ja, bättre. En cappuccino vill jag ha.
- Ska du inte ha en latte istället? säger Barista JätteTrevligTjej. Hon brer ut sina armar och tittar neråt. Ser inte henne ansiktsuttryck, hon har ryggen vänd mot mig. Vet att hon gör en jobbig-kund-grimas.

- Alltså jag vill ha något som är perfekt. Alltså varken för mycket eller för lite. Kanske en americano.

Nu är jag jobbig. Jobbig.

- En cortado får det bli, säger jag med bestämd röst.
- Okej, säger hon. Hon sätter igång innan jag hinner blinka. Hon vill bli av med mig.
- Vänta! Kan jag inte få en sån lite plastmugg, säger jag och pekar. Den får mig att minnas mina första espresson som jag drack med min pappa.



Jag får kaffet i ett genomskinligt snapsglas. Lite större än en espressokopp, mindre än en cappucinokopp. Glaset fylls med Mauro och Barista JätteTrevligTjej häller ner den skummade mjölken. Den perfekta skummade mjölken. I den perfekt bryggda espresson.

Jag njuter. Detta är den enda koppen för mig idag. Vill inte förstöra det med något annat kaffe på mötet eller på jobbet. Vill fråga om Mauro men jag hejdar mig.

Betalar med tre femmor.
Jag vet redan nu att jag har ett möte på Pipersgatan på torsdag förmiddag igen.

En skåning på vift

Robin Gavin, min första gästbloggare. Själv har jag inte tid att dricka kaffe. Men snart. Snart.

----
Jag och min fru Linda bor i Berlin i en vecka och nu känner båda att det är dags att leta efter det perfekta fiket/kaféet. Vi åker till Kreuzberg, som är lite av en blandning mellan Södermalm och Alby och är populärt bland unga i Berlin mest för sina barer, kaféer och sitt fartfyllda nattliv.

Vi åker de tre stationerna till Gneisenaustraße som ligger vid en av Kreuzbergs populäraste gator, Bergmanstraße.
Vi letar i en och en halv timme och en uppsjö av refuserade kaféer bakom oss slår vi till på ett ställe som kanske inte har några större utsikter, men min koffeinabstinens får till slut sin vilja igenom. Stället heter Le Péricarde och är relativt tomt på gäster och innehåller ett större urval av glass och bakelser än någonting annat. Kaffet är Ionia och jag bestämmer mig för en latte medan Linda, som är överhettad av värmen, tar en iste. Baristan, som liknar en överviktig version av Mario Brothers, skummar mjölken rutinerat och strilar espresson i mitten av den skummiga toppen.

Jag anar oråd när jag får glaset för det är på tok för stort. Precis som jag misstänker så är latten alldeles för utspädd och någon kaffesmak får jag kämpa för känna. I ren desperation beställer jag in en enkel espresso också, så att jag överhuvudtaget har en chans att bedöma kaffet.



- Ein einfach Espresso, bitte! säger jag med knagglig tyska och Barista Mario verkar förstå mig. Espresson är betydligt bättre med en stark smak och en beska som hänger kvar lite längre än vad jag är van vid.

- Jag gillar min espresso mjukare än så här. Den får godkänt+, men inte mer, säger jag till Linda. Fast jag betalar 12 kronor för en espresso så är det svårt att inte vara nöjd ändå. Jag inser att det nog inte finns några helt misslyckade fikor i Berlin. Vi reser oss och börjar dra oss hemåt och tankarna har redan börjar kretsa kring nästa kaffeutflykt. Jag kan knappt bärga mig!

/Robin Gavin, Berlin för kaffenjutning.blogspot.com

Kaffebönan

Jag har läst att en espresso innehåller antioxidanter.

Att kaffe är vätskedrivande.
Att kaffe gör en pigg.
Att kaffe är gott.
Att kaffe smakar illa.
Att kaffe är bra för bröstvårtona.