Fingra mig

Jag och Syster är på stan. Hon går runt i butiker och jag försöker göra andningsövningar. Det går sådär. Tankarna går till min felparkerade bil.

Vi bestämmer oss för en snabb kaffe och går till Subito. Barista J spricker upp i ett leende så fort han får syn på oss och säger:

- Sätt er, jag slutar nu.

En kula glass (testa den, supergod), en enkel till mig och en cappuccino till Syster. Nu känner jag mig lite lugnare. Samtalet är snabbt inne på förra veckans Eurovision och vi är överens om att Sakis Rouvas inte klarat sig utan Maria i programledarrollen.

- Vad har hänt med ditt finger? Eller vänta har du ett "barista-finger"?! frågar jag glatt.
- Nej, vaddå, vad är det för något? undrar Barista J.
- Kolla här Syster, sen tar jag tag i Barista Js finger och visar. Syster ryggar lite tillbaka. Det är nog bara jag som tycker det är häftigt. För Barista J är det är vardag, för min syster oförklarligt, för mig...

- Jag får ta en bild av ditt finger, och tar fram telefonen.



- Du är en sjuk man, säger Barista J.

Min Syster fattar ingeting, hon bara säger:
- Vad tyckte ni om Lordi då?