Recension: Cafe Negro

Vad är egentligen idén med Cafe Negro? Är det ett fik? Nattklubb? Bar? Kvarterskrog? Bistro? Brasserie? You tell me.

Jag går in till Cafe Negro i hopp om att få testa något nytt. Jag har höga förväntningar. Jag vet att kaffet är från Johan&Nyström och att Cafe Negro har sin egen blandning. Sitt eget kaffe. 70 procent Arabica och 30 Robusta.

Beställningsdisken är hög, aningen för hög. Ingen nyhet. Samma muffins, pajer och smörgåsar som i vilken coffeshop som helst. Jag ser mig omkring och märker att den minimala kaffedisken är fullsatt. Jag är tvungen att sitta ner och fika.

- Vad är Cafe Bon Bon?
- Det är en enkel espresso med kondenserad mjölk, säger Barista DeportivoLaCoruna. Fast vi har ingen kondenserad mjölk, fortsätter hon och lägger huvudet på sned.
- Okej, en cortado och en blåbärspaj. Kan jag få pajen först och kaffet...
- Det är bara å sätta sig. Jag kommer ut med det.

Jag går upp på övervåningen och trappan är klädd i heltäckningsmatta. Övervåningen ser ut som en nattklubb eller en hotellounge. Ingen fikakänsla här. Kanske vill ägaren att fiket (om det nu är ett fik?) ska ge intryck av en toppmodern restaurang. Kanske. Typ.

Efter en kort stund kommer Barista DeportivoLaCoruna med min beställning. I händerna håller hon ett överdimensionerat fat med blåbärspajen och i den högra handen en enkel espresso. Jag orkar inte säga något. Fel kaffebeställning och definitivt i fel ordning.

Pajen är inte hembakad. Den är färdigköpt. Vaniljsåsen likaså. Hela fatet är uppsnofsat med streck av blåbärskräm kors och tvärs över pajfatet. Det är okej med nittital, men på ett kafé? Jag vill ha min sockerchock, så jag slänger i mig pajen. Jag vill faktiskt att espresson ska vara het när det är dags att dricka den.

Kaffet är en fröjd. Jättegott! Betydligt godare än Alfon´s Coffeshop som ligger femtio meter längre ner. En lätt doft av citrus. Fin crema. Välbalanserad. Jag vill ha en espresso till. Jag tittar ner, ser kön och ångrar mig.

Okej.
Gör om. Ta bordsbeställningar! Det första fiket (inte espressobarer) som vågar genomföra en sådan ordning kommer att öka sin omsättning. Dirigera mig till rätt plats. Låt mig inte stå i kö. Ge mig rätt beställning.


Väljer att gå till Café Frankfurt för en cortado.

Livselixir

Enligt Andrea Illy, vd för Illy, är det svenska kaffet en dryck.
Läs vad han har att säga här.

En dubbel i en enkel

Sex euro för två vatten! Jag tror att flygvärdinnan nästan skämdes när hon tog betalt.

Det var längesen jag hade Kastrup som bas i mitt resande och jag hoppas det finns bättre kaffe än på Arlanda. Jag förväntar mig espressobarer där folk slänger fram en euro och sveper perfekt gjorda espresson i väntan på försenade flighter.

- Can I have one espresso and one double espresso, säger jag till Barista AsiatiskDanska.
- Varför sa du det och inte jag det? Jag står faktiskt i kön och du står bakom mig, säger Pascal.
- Ingen aning, svarar jag tillbaka.

Kaffet är lika dåligt som på Arlanda. Fortfarande ingen crema och den enda smaken jag känner är att kaffemaskinen inte har rengjorts på ett par dagar. Pascal får en dubbel espresso i en enkel espressokopp.

Varför går det inte att få en god kopp kaffe i en international toppdesignad flygplats? I Köpenhamn ligger Café Europa och deras baristor har vunnit Barista-VM tre gånger.

På Arlanda är företag som Scandinavian Service Partner som har kontroll på vilket matutbud vi resenärer ska få ta del av. SSP's varumärken och koncept finns bland annat på Arlanda, Cityterminalen och Solvalla. Det är en självklarhet att företaget vill tjäna pengar. Det vill jag också, men om SSP serverar bättre kaffe så kan de tjäna mer pengar.

De ropar våra namn i högtalarna, vi är på väg att missa bussen ut till det lilla planet som ska ta oss till Hannover.

Sex euro för två vatten

- Glas skyddar ju mot UV-strålar... eller hur?
- Ja. Ehm, ja det gör det, säger jag.
- Ja, okej. UV-stålar, fortsätter Pascal. Man kollar ju på filmer med en massa vampyrer och sånt, de kan ju inte vara ute i solen för att det är UV-strålarna de inte tål. Så om vampyrerna ställer sig bakom en glasvägg eller är inomhus så kan de vara uppe under dagen...
- Ja. Sant malaka. Hur smakade kaffet? frågar jag för att slippa höra mer.
- Värre än vanligt, säger Pascal och tar en klunk.

Nu blastar vi

Vi är försenade.
Jag vill bara in, in, in.

- Sträck ut armarna, säger vakten sedan kör han sin manick över min kropp.

Känner mig som en vilsen hund varje gång flygsäkerhetspersonalen utövar sin makt eller sin dåliga personkännedom på mig och andra resenärer. Men det gör ingenting. Jag har annat att tänka på. Pascal springer in på toaletten och jag beställer två espresso på Café Ritazza.

- En enkel och en dubbel tack!
- Enkel och dubbel ja, säger Barista TonårsTjej.



Jag räcker fram en 20 euro-sedel.

- Du kan bara få tillbaka svenska pengar, säger Barista TonårsTjej.

Jag betalar 5,70 euro för en enkel och för en dubbel espresso.
Ingen crema, ingen smak. Jag försöker få igång kaffet genom att hälla ner lite socker men det händer inget. Platt och sur smak.
Någonstans hoppas jag på att vi får smaka bättre kaffe under vår resa.