You shall never walk alone

Äntligen. En riktig fikastund. Med en riktig fikare. Nicholas har flyttat till Stockholm. Äntligen.

Nicholas är min barndomskompis från Malmö. Vi var ute och festade jämt nere i Malmö. Skolan var sekundärt i vårt liv då. För tio år sen flyttade jag från Malmö och Nicholas flyttade till London. Efter en lång sejour i London och en kort i Malmö är han i Default City med ett nytt jobb. Det är första gången på tio år vi bor i samma stad.

Det är en vanlig skön sommareftermiddag. Vi går till Non Solo Bar. Det var längesen.

Barista MörkSkönhet skiner upp när hon ser mig och säger:

- Det var inte igår. Du har inte varit här på länge.

Jag har inget riktigt bra svar så jag ljuger istället:

- Ja, jag har flyttat lite från området. Det var ett tag sen, minst fyra månader sen. Men jag vet att du gör goda cappuccino. Två stycken tack.

Det är goda cappuccino och kaffet är Moak. Jag tror att kaffet skulle smaka bättre om de använder en annan blandning. Jag är lite trött på Monteriva och Moak-blandningar.

Vi sätter oss på deras uteservering. Jag och Nicholas säger ingeting till varandra. Vi fikar.