Kaffebönan

Jag har läst att en espresso innehåller antioxidanter.

Att kaffe är vätskedrivande.
Att kaffe gör en pigg.
Att kaffe är gott.
Att kaffe smakar illa.
Att kaffe är bra för bröstvårtona.

Nu får det vara nog

- Var det gott? frågar Rebecka.
- Jättegott. Gott kaffe. Bar Centro är ett skönt ställe.
Efter en liten stund kliar det i espressonerverna. Jag befinner mig faktiskt i en stad där folk kan sitt kaffe. Här kan de dricka kaffe. Det känns som om Stockholm och Malmö ligger långt efter.

- Jag kan klämma en till. Vill du ha en?
- Ja! Men var? frågar Rebecka.
- da Matteo, här precis inne på Viktoriapassagen.

Här inne slamrar det som på Bar Centro. Märker att de har lite fler kaffesorter än på Marstrand. Stämningen är på topp och jag frågar Barista Seriös:

- Vilket sorts kaffe har du?
- Vår egen blandning...
- Ja, jag vet. Jag drack en cappuccino hos er ute på Marstrand i morse. Vill testa något annat.
- Ah. Men vi har annat kaffe här, säger Barista Seriös och pekar på Johan & Nyström-påsar samtidigt som han tar upp fem beställningar.

- Två enkla va? Trettio kronor. De är lite dyrare.
- Lugnt, svarar jag och tittar ner mot creman.

15.17 är vi på väg tillbaka till Sommartoppen. 16.30 ligger jag på hotellet. Är trött, försöker sova.

Mitt i vimlet

Står och tittar på SRs Sommartoppen. Programledarena skuttar fram och tillbaka och publiken ropar och hejar.

Peter och jag börjar direkt med vårt kaffeprat:

- Vad tycker du om Mellqvist?
- Vilket ställe är bäst i stan?
- Har du prövat det nya på Söder?

Vi kommer fram till att vi måste ha missat varandra imorse. Peter drack kaffe på da Matteo idag. Han har semester ett par dagar till och har hängt på Marstrand.

- Du måste till Bar Centro om du inte varit där, säger Peter.

Namnet låter bekant men lappen med kaffetipsen har jag glömt på hotellet. Jag blir nyfiken och är inte sen att haka på. Smiter iväg från Rebecka och går mot en nytt kaffeäventyr.

- Vad vill ni ha? frågar Barista MussePigg med hög stämma för att överrösta det höga slamret från diskmaskinen, musiken, den italienska konversationen bakom mig, kvarnen...

Enkel för mig och en dubbel för Peter.

Vi går ut och ställer oss. Njuter av kaffet. Vi är varken inomhus eller utomhus. Vi är varken i Sverige eller i Italien. Efter en liten stund dyker detaljerna upp, miljön är häftig. Ja. Häftig. Mosaik utomhus, rostfria bänkar, kullersten, glas, människor mitt i konversationer, en röd Ferrari.

Tillbaka på hotellet märker jag att det ändå är ett av kaffetipsen på lappen.

Rulla en jolle

Efter kaffet på da Matteo är det dags för en liten tur ön. Vi går till fästningen och sen beger vi oss ner mot hamnen. Där är det en junior-nordisk-jolle-tävling-av-något-slag.

Rebecka och jag har gått om varandra. Nu är hon lite hungrig och jag är mätt. Vi slår oss ner på Restaurant Drott som precis har öppnat.
Rebecka beställer ugnsbakad lax med fänkålsrisotto och saffransås.

Själv vänder jag mig till servitrisen och beställer utan att tänka:

- Lite kaffe tack. Vanligt kaffe.
- Mjölk och socker till kaffet?
- Eh... ja.. visst, svarar jag.

Maten och kaffet kommer in. Varmrätten är jättegod! Rebecka njuter i den varma höstsolen!?

Kaffet är gott. Mycket gott. Känns som om kaffet är nymalet. Jag är egentligen mätt men jag dricker en hel pressokanna med varken mjölk eller socker.
Klockan är snart halvett och jag är inne på min fjärde kopp.

- Det är en ö Ilias!

Tre tips från Petter. Min senaste Göteborgsresa slutade i en katastrof. Dåligt kaffe.
Jag och Rebecka går upp runt åtta och ner till lobbyn för att äta en dålig frukost. Dricker inget kaffe, väntar med det. Efter lite direktiv från lobbyn om hur man kommer ut från stan är vi på väg. Till da Matteo. På Marstrand.

Rebecka kör. Min ischias vill också följa med till Marstrand idag, på vår kaffeexkursion.

Jag är trött. Stressad. Nervös. Hungrig. Det känns som om vi har åkt i flera dygn för att hitta hit. Det kanske är ischiasen som bara blir värre. Ingen aning.

- En brownie.
- Glass till den? frågar Barista Bakfull.
- Ja gärna, med vaniljsmak tack. Och en cappuccino.

Rebeckas beställning.

- Jag är lite hungrig. En minicalzone. En Pellegrino.
- Vilken smak?
- Grapefrukt, säger jag. Och en cappuccino. Efter maten.
- Fixar jag.
- Vilken sorts blandning använder ni?
- Det är vår egna blandning, säger Barista Bakfull. Rostar hos Bergstrands.
- Aha ok. Hur...

Vi blir lite avbrutna och där tar konversationen slut. Synd, jag vill fråga mer.

Pizzan är god. Pellegrino Grape är Pellegrino Grape. Besk, men behövande.

- Kan jag få min cappuccino?

På gatorna finns inga bilar. Folk i rosa träningsdräkter, i badrockar, i flytvästar och flip flops, små kvittrande fåglar... idyll. Kanske.

Mjölken är sådär. Inte riktigt perfekt. Nästan perfekt. Men det är värt resan hit. Helt klart.

- Har ni någon Ipren eller något sånt?
- Ja.. Har du också ont i huvet? frågar Barista Bakfull och skrattar.
- Nej. Ryggen.

Lika lika

- Vaddå? Ska du skriva om denna fikan också? säger Nick med ett hånleende.
- Ja, ni läser ju aldrig min blogg annars, svarar jag lite surt.
- Ja, men vaddå? Du skriver ju fel om grekkaffe. Så du menar att jag ska röra om efter det att kaffet kokat upp och sen låta det koka upp igen? Aldrig! Aldrig ska kaffet koka upp!
- Ja! Lyssna på Pascal, du har fel malaka! Och det med att röra om...

Åsikterna kring hur jag gör mitt grekiska kaffe är många. Jag gör fel. Men ändå rätt. Jag säger det igen. Alla jag frågar i Grekland vet hur kaffet ska bryggas och jag får minst två svar från varje person. Samma sak här.

Beställningen på Zanzibar är enkel. En americano till mig, en dubbel espresso till Pascal och Nick beställer en latte.

Ingen kö. Det tar alldeles för lång tid att få kaffet. Så har det varit hela sommaren. Servicekänslan försvann kort efter öppnandet. Det kanske beror på att Barista TröttTjej är trött. Hon har säkert jobbat hela sommaren. När Barista Kungar jobbade här var det fart på stället.

Det börjar bli kallt. Vi reser på oss och på väg mot bilen säger Nick:

- Jag drack en grekisk kaffe på Alfons Coffeshop* idag.
- Var den bra?
- Jo. Helt ok. Men inte riktigt bra. Det går inte förklara ordet "metrio" på svenska. Jag vill ha mitt kaffe metrio.
- Jo. Det heter lagom på svenska.
- Nej, men folk tror inte att ordet lagom finns på grekiska. Jag får säga lika lika. Alltså lika många delar socker som kaffe.
- Normal. Jag fattar. Lika lika.

*På Alfons Coffeshop kallas kaffet "äkta turkiskt kaffe". Sveriges enda automatiska sumpkaffemaskin enligt Alfons Baristor.

Vi drack sumpkaffe igårkväll

Turkiskt kaffe, arabiskt kaffe, grekiskt kaffe. Jag kallar det för grekiskt. Ni får kalla det för vad ni vill. Kaffet bryggs i en liten kanna och det bildas en sump längst ner. Sumpkaffe.

Det finns många olika sätt att göra grekiskt kaffe. Jag frågar runt här i Grekland om någon vet om hur kaffet ska bryggas och jag får minst två svar från varje person. Sjukt.

Efter lite undersökningar har jag kommit fram till detta:
Ilias Original.
1. Häll ner vatten, finfinmalet kaffe och mängd socker efter smak i en liten kanna.
2. Sätt ner kannan i varm sand. Sant. Sand.
3. Så fort kaffet kokar lyfter du upp kannan ur sanden. Låter kaffet svalna och sätter ner kannan i den varma sanden igen. Gör så två gånger till.
4. Häll upp i en kopp som är något större än en espressokopp och något mindre än en dubbel-espresso-kopp.
5. Servera. Njut.

Ilias Original Domestic.
1. Se punkt 1 ovan.
2. Sätt kannan på den minsta plattan. I Grekland har vissa köksplattor en "kaffeplatta" som är väldigt liten. Se bild.
3. Så fort det kokar, dra kannan från plattan och rör om.
4. Sätt ner kannan (behöver inte svalna) på plattan och låt koka upp igen.
5. Dra ifrån och servera. Njut igen.

Något som är jätteviktigt är att servera kaffet med ett kallt glas vatten. Sumpen fastnar lätt bland tänderna och det kan kännas obehagligt i början.

Kan det bli bättre?

Stranden igen.

Jag gör ingeting. Solar lite. Dricker kaffe. Spelar tavli. Snorklar. Äter lite. Sen samma sak igen. Inget alltså.

Efter en hel dag med sol i ansiktet letar jag upp skugga vid baren. Vi sätter oss ner och beställer två cappuccino freddo. Kall cappuccino. Det är viktigt att söta kallt kaffe. Kallt osötat kaffe smakar dåligt. Mycket dåligt.

Här i Grekland har alla en förkärlek till riktigt sötade grejer. Likaså kaffe. Därför beställer jag min cappuccino freddo "mitt-emellan-lagom-och-osötad".

- To anakatebete moni sas, kirie. Ni blandar själv, min herre, säger servitören och tittar på mig som den turist jag är.

Först kommer vårt tavli in och vi radar upp våra spelmarker. Och sen våra cappuccino freddo. Med en liten liten vit kanna med sockerlag.
Det känns som jag är i kaffehimlen! Sockerlag!

Mjölken är skummad och vit som snö. Den kalla espresson sötas efter mitt behov. Så som jag vill ha det. Perfekt!

Greker är lata, men kan dricka kaffe

Äntligen.
Jag har druckit sommarens första riktiga frappé. I Grekland.

Det sägs att kaffe är vätskedrivande och därför inte något som rekommenderas i varma länder eller när värmeböljan slår till. I Grekland gör man tvärtom. Här dricks det minst en liter kallt kaffe innan lunch. Numera även jag.

Sitter på stranden och beställer en frappé metrio horis gala (kaffe med lagom mängd socker och utan kondeserad mjölk). Med kaffet serveras vatten på flaska (halv liter). Inkluderat i priset är solstolar och parasoll för hela dagen. Allt för fyra euro. Ett bra pris. Det är ju solstolsservering, inte "ni får gå till baren för att beställa"-grejen som i Sverige.

När kaffet är uppdrucket finns det ett tjockt lager skum kvar på botten i det höga glaset. Det är då vattenflaskan kommer till användning. Jag häller i vatten i kaffeglaset och får omedelbart nytt kaffe. Så håller jag på i flera omgångar tills vattnet blir grumligt, då vet jag att kaffet är slut.

Beställer in nytt och klockan är bara 12.30.