Kaffebönan

Jag har läst att en espresso innehåller antioxidanter.

Att kaffe är vätskedrivande.
Att kaffe gör en pigg.
Att kaffe är gott.
Att kaffe smakar illa.
Att kaffe är bra för bröstvårtona.

Nu får det vara nog

- Var det gott? frågar Rebecka.
- Jättegott. Gott kaffe. Bar Centro är ett skönt ställe.
Efter en liten stund kliar det i espressonerverna. Jag befinner mig faktiskt i en stad där folk kan sitt kaffe. Här kan de dricka kaffe. Det känns som om Stockholm och Malmö ligger långt efter.

- Jag kan klämma en till. Vill du ha en?
- Ja! Men var? frågar Rebecka.
- da Matteo, här precis inne på Viktoriapassagen.

Här inne slamrar det som på Bar Centro. Märker att de har lite fler kaffesorter än på Marstrand. Stämningen är på topp och jag frågar Barista Seriös:

- Vilket sorts kaffe har du?
- Vår egen blandning...
- Ja, jag vet. Jag drack en cappuccino hos er ute på Marstrand i morse. Vill testa något annat.
- Ah. Men vi har annat kaffe här, säger Barista Seriös och pekar på Johan & Nyström-påsar samtidigt som han tar upp fem beställningar.

- Två enkla va? Trettio kronor. De är lite dyrare.
- Lugnt, svarar jag och tittar ner mot creman.

15.17 är vi på väg tillbaka till Sommartoppen. 16.30 ligger jag på hotellet. Är trött, försöker sova.

Mitt i vimlet

Står och tittar på SRs Sommartoppen. Programledarena skuttar fram och tillbaka och publiken ropar och hejar.

Peter och jag börjar direkt med vårt kaffeprat:

- Vad tycker du om Mellqvist?
- Vilket ställe är bäst i stan?
- Har du prövat det nya på Söder?

Vi kommer fram till att vi måste ha missat varandra imorse. Peter drack kaffe på da Matteo idag. Han har semester ett par dagar till och har hängt på Marstrand.

- Du måste till Bar Centro om du inte varit där, säger Peter.

Namnet låter bekant men lappen med kaffetipsen har jag glömt på hotellet. Jag blir nyfiken och är inte sen att haka på. Smiter iväg från Rebecka och går mot en nytt kaffeäventyr.

- Vad vill ni ha? frågar Barista MussePigg med hög stämma för att överrösta det höga slamret från diskmaskinen, musiken, den italienska konversationen bakom mig, kvarnen...

Enkel för mig och en dubbel för Peter.

Vi går ut och ställer oss. Njuter av kaffet. Vi är varken inomhus eller utomhus. Vi är varken i Sverige eller i Italien. Efter en liten stund dyker detaljerna upp, miljön är häftig. Ja. Häftig. Mosaik utomhus, rostfria bänkar, kullersten, glas, människor mitt i konversationer, en röd Ferrari.

Tillbaka på hotellet märker jag att det ändå är ett av kaffetipsen på lappen.

Rulla en jolle

Efter kaffet på da Matteo är det dags för en liten tur ön. Vi går till fästningen och sen beger vi oss ner mot hamnen. Där är det en junior-nordisk-jolle-tävling-av-något-slag.

Rebecka och jag har gått om varandra. Nu är hon lite hungrig och jag är mätt. Vi slår oss ner på Restaurant Drott som precis har öppnat.
Rebecka beställer ugnsbakad lax med fänkålsrisotto och saffransås.

Själv vänder jag mig till servitrisen och beställer utan att tänka:

- Lite kaffe tack. Vanligt kaffe.
- Mjölk och socker till kaffet?
- Eh... ja.. visst, svarar jag.

Maten och kaffet kommer in. Varmrätten är jättegod! Rebecka njuter i den varma höstsolen!?

Kaffet är gott. Mycket gott. Känns som om kaffet är nymalet. Jag är egentligen mätt men jag dricker en hel pressokanna med varken mjölk eller socker.
Klockan är snart halvett och jag är inne på min fjärde kopp.

- Det är en ö Ilias!

Tre tips från Petter. Min senaste Göteborgsresa slutade i en katastrof. Dåligt kaffe.
Jag och Rebecka går upp runt åtta och ner till lobbyn för att äta en dålig frukost. Dricker inget kaffe, väntar med det. Efter lite direktiv från lobbyn om hur man kommer ut från stan är vi på väg. Till da Matteo. På Marstrand.

Rebecka kör. Min ischias vill också följa med till Marstrand idag, på vår kaffeexkursion.

Jag är trött. Stressad. Nervös. Hungrig. Det känns som om vi har åkt i flera dygn för att hitta hit. Det kanske är ischiasen som bara blir värre. Ingen aning.

- En brownie.
- Glass till den? frågar Barista Bakfull.
- Ja gärna, med vaniljsmak tack. Och en cappuccino.

Rebeckas beställning.

- Jag är lite hungrig. En minicalzone. En Pellegrino.
- Vilken smak?
- Grapefrukt, säger jag. Och en cappuccino. Efter maten.
- Fixar jag.
- Vilken sorts blandning använder ni?
- Det är vår egna blandning, säger Barista Bakfull. Rostar hos Bergstrands.
- Aha ok. Hur...

Vi blir lite avbrutna och där tar konversationen slut. Synd, jag vill fråga mer.

Pizzan är god. Pellegrino Grape är Pellegrino Grape. Besk, men behövande.

- Kan jag få min cappuccino?

På gatorna finns inga bilar. Folk i rosa träningsdräkter, i badrockar, i flytvästar och flip flops, små kvittrande fåglar... idyll. Kanske.

Mjölken är sådär. Inte riktigt perfekt. Nästan perfekt. Men det är värt resan hit. Helt klart.

- Har ni någon Ipren eller något sånt?
- Ja.. Har du också ont i huvet? frågar Barista Bakfull och skrattar.
- Nej. Ryggen.

Lika lika

- Vaddå? Ska du skriva om denna fikan också? säger Nick med ett hånleende.
- Ja, ni läser ju aldrig min blogg annars, svarar jag lite surt.
- Ja, men vaddå? Du skriver ju fel om grekkaffe. Så du menar att jag ska röra om efter det att kaffet kokat upp och sen låta det koka upp igen? Aldrig! Aldrig ska kaffet koka upp!
- Ja! Lyssna på Pascal, du har fel malaka! Och det med att röra om...

Åsikterna kring hur jag gör mitt grekiska kaffe är många. Jag gör fel. Men ändå rätt. Jag säger det igen. Alla jag frågar i Grekland vet hur kaffet ska bryggas och jag får minst två svar från varje person. Samma sak här.

Beställningen på Zanzibar är enkel. En americano till mig, en dubbel espresso till Pascal och Nick beställer en latte.

Ingen kö. Det tar alldeles för lång tid att få kaffet. Så har det varit hela sommaren. Servicekänslan försvann kort efter öppnandet. Det kanske beror på att Barista TröttTjej är trött. Hon har säkert jobbat hela sommaren. När Barista Kungar jobbade här var det fart på stället.

Det börjar bli kallt. Vi reser på oss och på väg mot bilen säger Nick:

- Jag drack en grekisk kaffe på Alfons Coffeshop* idag.
- Var den bra?
- Jo. Helt ok. Men inte riktigt bra. Det går inte förklara ordet "metrio" på svenska. Jag vill ha mitt kaffe metrio.
- Jo. Det heter lagom på svenska.
- Nej, men folk tror inte att ordet lagom finns på grekiska. Jag får säga lika lika. Alltså lika många delar socker som kaffe.
- Normal. Jag fattar. Lika lika.

*På Alfons Coffeshop kallas kaffet "äkta turkiskt kaffe". Sveriges enda automatiska sumpkaffemaskin enligt Alfons Baristor.

Vi drack sumpkaffe igårkväll

Turkiskt kaffe, arabiskt kaffe, grekiskt kaffe. Jag kallar det för grekiskt. Ni får kalla det för vad ni vill. Kaffet bryggs i en liten kanna och det bildas en sump längst ner. Sumpkaffe.

Det finns många olika sätt att göra grekiskt kaffe. Jag frågar runt här i Grekland om någon vet om hur kaffet ska bryggas och jag får minst två svar från varje person. Sjukt.

Efter lite undersökningar har jag kommit fram till detta:
Ilias Original.
1. Häll ner vatten, finfinmalet kaffe och mängd socker efter smak i en liten kanna.
2. Sätt ner kannan i varm sand. Sant. Sand.
3. Så fort kaffet kokar lyfter du upp kannan ur sanden. Låter kaffet svalna och sätter ner kannan i den varma sanden igen. Gör så två gånger till.
4. Häll upp i en kopp som är något större än en espressokopp och något mindre än en dubbel-espresso-kopp.
5. Servera. Njut.

Ilias Original Domestic.
1. Se punkt 1 ovan.
2. Sätt kannan på den minsta plattan. I Grekland har vissa köksplattor en "kaffeplatta" som är väldigt liten. Se bild.
3. Så fort det kokar, dra kannan från plattan och rör om.
4. Sätt ner kannan (behöver inte svalna) på plattan och låt koka upp igen.
5. Dra ifrån och servera. Njut igen.

Något som är jätteviktigt är att servera kaffet med ett kallt glas vatten. Sumpen fastnar lätt bland tänderna och det kan kännas obehagligt i början.

Kan det bli bättre?

Stranden igen.

Jag gör ingeting. Solar lite. Dricker kaffe. Spelar tavli. Snorklar. Äter lite. Sen samma sak igen. Inget alltså.

Efter en hel dag med sol i ansiktet letar jag upp skugga vid baren. Vi sätter oss ner och beställer två cappuccino freddo. Kall cappuccino. Det är viktigt att söta kallt kaffe. Kallt osötat kaffe smakar dåligt. Mycket dåligt.

Här i Grekland har alla en förkärlek till riktigt sötade grejer. Likaså kaffe. Därför beställer jag min cappuccino freddo "mitt-emellan-lagom-och-osötad".

- To anakatebete moni sas, kirie. Ni blandar själv, min herre, säger servitören och tittar på mig som den turist jag är.

Först kommer vårt tavli in och vi radar upp våra spelmarker. Och sen våra cappuccino freddo. Med en liten liten vit kanna med sockerlag.
Det känns som jag är i kaffehimlen! Sockerlag!

Mjölken är skummad och vit som snö. Den kalla espresson sötas efter mitt behov. Så som jag vill ha det. Perfekt!

Greker är lata, men kan dricka kaffe

Äntligen.
Jag har druckit sommarens första riktiga frappé. I Grekland.

Det sägs att kaffe är vätskedrivande och därför inte något som rekommenderas i varma länder eller när värmeböljan slår till. I Grekland gör man tvärtom. Här dricks det minst en liter kallt kaffe innan lunch. Numera även jag.

Sitter på stranden och beställer en frappé metrio horis gala (kaffe med lagom mängd socker och utan kondeserad mjölk). Med kaffet serveras vatten på flaska (halv liter). Inkluderat i priset är solstolar och parasoll för hela dagen. Allt för fyra euro. Ett bra pris. Det är ju solstolsservering, inte "ni får gå till baren för att beställa"-grejen som i Sverige.

När kaffet är uppdrucket finns det ett tjockt lager skum kvar på botten i det höga glaset. Det är då vattenflaskan kommer till användning. Jag häller i vatten i kaffeglaset och får omedelbart nytt kaffe. Så håller jag på i flera omgångar tills vattnet blir grumligt, då vet jag att kaffet är slut.

Beställer in nytt och klockan är bara 12.30.

Dubbeltrend

Fikandet i början av nittitalet utvecklades till en konst av mig och mina fikakamrater. Det gick så långt att vi började dubbelfika.

Dubbelfika är när samma sällskap dricker kaffe först på ett ställe och sedan går vidare till ett annat fik/kafé för en ny kopp kaffe. Nästan som att barhoppa.

Det geografiska läget spelar inte någon roll. Ibland fikade vi på ställen som låg bredvid varandra och ibland åkte vi till Köpenhamn för att sedan åka hem till Malmö för att fika igen. Okej, det var dagar då vi till och med kunde hinna med en trippelfika...

Det finns flera orsaker till att ta den andra koppen. Jag söker bättre kaffe. Skönare stolar. Lugnare stämning. Inga stolar. Sämre kaffe. Mer folk. Eller vad nu vi försöker hitta på för orsaker för en kopp kaffe till.

Stockholm är en mycket bra stad för dubbelfika. Jag har åkt från Norrtull till Skärholmen för att dubbelfika, men det är jag det.

För ett par veckor sen träffade jag en vän. Vi skulle bara träffas lite snabbt och skvallra. Efter en enkel espresso på Zanzibar ville jag ha mer. Så jag gjorde det enda rätta. Väntade ut min kompis så att han skulle gå, så att jag kunde få en kopp till. På ett annat ställe.

- Ska vi ta en till espresso, frågade han.
- Visst... men... eh.. ska vi ta den här?
- Nej, vi drar till Sosta, svarade han och vi försvann.

Efter en enkel macchiato på Sosta frågar jag hur länge han har dubbelfikat och berättar sedan om mina erfarenheter. Han vet inte att jag kallar det dubbelfika, men säger att många av hans vänner, bekanta och arbetskamrater brukar ta en kaffe till på ett annat ställe.
Som påtår, fast annorlunda.

Om du ska dubbelfika i Stockholm och är nybörjare kommer här ett par kvalificerade dubbelfikaställen. Det här är ställen som ligger nära varandra.

Café Nero - Non Solo Bar
Mellqvist - Lewinsky´s
Alfons Coffeshop - il café
Svart Kaffe - Skåningen
Subito - Zanzibar - Sosta (en enkel trippelfika!)

Vem är du till mig?

8.02
Jag går in till Alfons Coffeshop. Tomt. Det är ju en tidigt stockholmsmorgon i juli.

- En cappuccino tack.

Barista Nonchalant lyfter en take away-kopp och visar den till mig samtidigt som han tittar åt ett annat håll.

- Nej, säger jag, dricker den här.

P3 överöstas av kvarnen och det pirrar i kroppen. Snart blir det kaffe.

Jag tittar runt på de överfyllda hyllorna och märker att det finns små skyltar/lappar med information om vad varje liten produkt kostar och vad det är. Allt från små mandlar doppade i choklad, små bakelser till iransk kaviar-toast.
Mitt öga fastnar för Etiopisk Yirgacheffe från Johan & Nyström.

- Gör du cappuccino på Yirgan? frågar jag förväntansfullt.
- Nej. Inte gott. Smakar inget bra. Bara espresso. Inge annat, svarar han kort och nonchalant.
- Men.. men.. alltså jag... jag har druckit cappuccino på Yirgacheffen och det är jättegott, säger jag och räcker fram 25 spänn. Vad är det för kaffe till denna cappuccinon?

Barista Nonchalant nickar uppåt mot hyllan och svarar lite slött.

- Zi Caffé. Bättre till cappuccino.

Jag ställer mig vid fönstret och dricker min cappuccino. Doftar inget. Tråkig smak. Kanske är bra, men inte idag. Kunde lika gärna vara Moak eller Monteriva.

8.07
- Tack för mig. Hej då! säger jag.

Barista Nonchalant hör inte. P3 i bakgrunden.

You shall never walk alone

Äntligen. En riktig fikastund. Med en riktig fikare. Nicholas har flyttat till Stockholm. Äntligen.

Nicholas är min barndomskompis från Malmö. Vi var ute och festade jämt nere i Malmö. Skolan var sekundärt i vårt liv då. För tio år sen flyttade jag från Malmö och Nicholas flyttade till London. Efter en lång sejour i London och en kort i Malmö är han i Default City med ett nytt jobb. Det är första gången på tio år vi bor i samma stad.

Det är en vanlig skön sommareftermiddag. Vi går till Non Solo Bar. Det var längesen.

Barista MörkSkönhet skiner upp när hon ser mig och säger:

- Det var inte igår. Du har inte varit här på länge.

Jag har inget riktigt bra svar så jag ljuger istället:

- Ja, jag har flyttat lite från området. Det var ett tag sen, minst fyra månader sen. Men jag vet att du gör goda cappuccino. Två stycken tack.

Det är goda cappuccino och kaffet är Moak. Jag tror att kaffet skulle smaka bättre om de använder en annan blandning. Jag är lite trött på Monteriva och Moak-blandningar.

Vi sätter oss på deras uteservering. Jag och Nicholas säger ingeting till varandra. Vi fikar.

- En kaffe med mjölk, tack.

Jag kommer ihåg när jag såg min första café au lait-kopp. Det var i Malmö på Le Croissant. Innan dess hade jag druckit espresso och cappuccino i Italien, café crème i Frankrike, frappé och grekiskt kaffe i Grekland, kaffe med varm mjölk i Tyskland och frystorkat snabbkaffe hemma hos mina föräldrar.

Je bois le café avec du lait
Mejerierna i Sverige startade hela café au lait-trenden. De lanserade en fin benvit kopp med en franskinspirerad logotyp. Fikaställen under den perioden var fortfarande en blandning mellan konditorier och bistron. Sådana fik finns fortfarande kvar i både små och stora svenska städer. Jag kände mig som en europé när jag drack kaffet. En metropolit. Ja, till och med som en fransman. Sen kom coffee shop-trenden från Seattle, USA.

Coffee shops
Starbucks började blanda espresso och mjölk i många olika kombinationer redan 1985, men det dröjde fram till början på nittitalet innan influenserna kom till Sverige. Coffee shops så som Wayne's, Robert's Coffe, Coffe Cup och Espresso House öppnade och de finns fortfarande kvar. Ett tag var det snack om att coffee shops som Starbucks och Coffe Republic skulle öppna i Sverige och totaldominera kaffemarknaden. Jag skickade ett mejl till Starbucks för två veckor sen, frågade när de skulle öppna här i Sverige men har fortfarande inte fått något svar.

Got Milk?
Svensk Mjölk förstod att kaffetrenden med coffee shops kunde gynna mjölkkonsumtionen i Sverige. Tillsammans med pr-byrån, Prime Pr, tog de fram en strategi och genomförde en stor kampanj och satte kaffe latte på var mans läpp.
Enligt Prime Pr har "andelen kaffedrickare som oftast väljer att ha mjölk i kaffet har ökat från 29 procent 1997 och 39 procent 2001 till 57 procent 2003."
Läs deras kundcase här.

Kaffe med mjölk
Vi dricker espresso med mjölk. Varm mjölk, ångad mjölk, skummad mjölk, fettfri mjölk, ingen mjölk, fetthaltig mjölk, kall mjölk, hälften mjölk, en tredjedel skummad smaksatt fettfri mjölk. Ja till och med mjölkpulver som finns i våra kaffemaskiner på jobbet eller på bensinstationer.

En enkel bara
Jag dricker cappuccino på morgonen. Espresso under dagen. Kanske en macchiato på kvällen. Till och med en cappuccino ibland efter maten vilket är förbjudet enligt italienska kaffelagar. Sen dricker jag frappé när det är minst 27 grader varmt ute. En grekisk sumpkaffe hos mormor, pulvercappuccino på bensinmackar, surt bryggkaffe på möten, alltid en... men jag är en enkel människa. Jag dricker aldrig kaffe latte.

Roots

Street Coffe på S:t Eriksgatan, Stockholm, säljer sin espressobar.

En av kompanjonerna har för stor hemlängtan till Grekland, han åker tillbaka så fort de hittar någon köpare.

En liten kaffe

Kvart över nio på morgonen är vi framme i Norrtälje. Det är helt tomt och jag är tveksam till att något ska ha öppet idag fredag. Midsommarafton.

Vi tar oss till Tillfällegatan och märker att en liten smula har öppet!

Vi snabbar oss in och möter en liten kyldisk med bakverk, tårtor, praliner... Jag bestämmer mig för en macka med skinka och ädelostkräm.

Efter mackan får jag min cappuccino och rabarberpaj med mjuk maräng och vaniljsås.



Kaffet är från Bergstrands och bladningen är Miscela 8.2, som innehåller 80 % Arabica från Sydamerika och 20 % Robusta från Indien. Cappuccinon är helt ok, synd att skummet är lite nittital. Misstänker att Joe Farelli's köper sitt kaffe från Bergstrands.

När det gäller den gudomliga lilla rabarberpajen, med mjuk maräng och vaniljsås, vet jag inte hur jag ska uttrycka mig. Den är bara så god den kan bli.

en liten smula letar lokal i Stockholm. Gissa vem som är först på plats när dörrarna öppnar?

Alla vägar bär till Rom...

- Jag heter Grek.
- Befinner mig i Italien.
- Jag är orange.
- Jag är fylld med kaffe. Starkt kaffe.
- Fylld med lite lite socker också.
- Jag funkar som ett substitut när kaffe saknas.
- Jag är en pastill.
- En kaffepastill.

Min etiopiska böna

Nu har Petter tid. Jag har väntat i snart en vecka för att testa kaffe, som enligt honom ska vara bra. Riktigt bra.



Först brygger Petter två koppar espresso med Guatemala Antigua Estate och sen två koppar med Etiopisk Yirgacheffe. Allt från Johan & Nyström.

Guatemala Antigua Estate
Bönorna växer långsamt i den bördiga jorden och utvecklar en karaktär som påminner om knäck och kola. Ett bra kaffe tycker jag.

Etiopisk Yirgacheffe
Ekologiskt odlade kaffebönor. Blommig, frisk, citrus och helt klart min favorit! Det är gott, trots att förpackningen inte är helt nyöppnad.

Petter tar oss till en annan nivå när han gör två cappuccino med Yirgacheffe. Den ena doftar ingeting alls eftersom mjölken hindrar dofterna att komma upp till ytan. I den andra cappuccinon häller han ner mjölken lite försiktigare och kaffet kommer upp till ytan och bildar en mörk ring kring mjölken. Nu doftar det varm citrus om mjölken.

Nicholas smakar på cappuccinon och säger:
- Sånt kaffe är perfekt till ett sånt väder som idag. Det är ju varmt. En sommarcappuccino. Ett kaffe helt i min smak.

Jag kan ingenting annat än hålla med.

07:59:12

Slänger fram en tia på stendisken inne hos Mellqvist. Utan ett ord tittar Barista Soft på mig och nickar till.

- Kaffe ja, säger han och vänder sig om.



En konstig kvinna kommer in och överöstar calypsomusiken.

- En dubbel cappucino!... oooch.... en latte. På dubbel! samtidigt som hon försöker röra sig till musiken.

Hon försvinner ut i perifererin och jag kan koncentrera mig på mitt kaffe. Fin mörk kant på creman - som betyder att det är nymalet - luktar på kaffet, strör lite socker på. Ligger fint på creman, tar ett andetag och ska svepa kaffet. När...

- Men oj då! Har maskinen gått sönder?!
- Nja, det är rören bara, säger Barista Soft och koncentrerar sig på mjölkupphällningen.
- Men ojoj! Det är väl inte bra för er? säger konstiga kvinna samtidigt som hon dyker upp någonstans till höger i mitt synfält.
- Det är lugnt, det fixas idag.
- Duuu... Jag läste om er igår...

08:00:45
Färdigsvept. Sticker därifrån, vill slippa höra hennes röst igen.

10:28:34
- Mellqvist!
- Hej! Jag var inne hos er tidigare idag och drack en espresso. Glömde fråga vilken Monterivablandning ni använder, frågar jag Barista Soft över telefonen.
- Marche. Det är hälftenhälften-blandning.
- Okej.Tack!

Min beska vän

Barista Tonåring gör min espresso på il café (Odenplan, Stockholm). Det är för mycket espresso i glaset, creman är fin men smakar inget bra idag. Ingen aning vad de använder för bönor och orkar inte fråga heller. Barista Original gör den bättre. Jag sveper den och väntar på att få dricka min lilla vän. En Crodino.

Barista Kvinna öppnar den lilla flaskan och serverar den i ett högt glas med lite is.

Jag har inte sett många personer i Sverige dricka denna fantastiska dryck. Den ska säkert serveras till något annat eller som ett alkoholfritt alternativ. Ingen aning. Jag vet inte heller hur den dricks i andra länder.



Jag däremot... jag avgudar denna dryck. Den är frisk, porlande, söt i början och lite besk vid slutet.

Sitter på uteserveringen och väntar på bussen hem. Det är varmt, skönt och Crodinon blir bara bättre och bättre. Det känns som om jag befinner mig någon annanstans. Inte i Sverige.

Jag ser bussen men orkar inte resa på mig. Jag tar nästa...

Aldrig på en söndag

Jag, Greg och Michel strosar runt i Karlskrona. Det är söndag och enda stället som är öppet är Wayne's Coffe. Vi ser chansen och går in för att få lite kaffe.

Jag beställer en americano.
Alltså en dubbel espresso med lite varmt vatten. Den kallas americano för att turisterna - som kallas så i Italien - har svårt för att dricka espresso och späder därför ut espresson. Alltså ingen riktig kaffe.

Michel beställer en Cappuccino.

Greg's tur:
- Kan jag få en dubbel espresso med en liten skvätt mjölk?
- Ehh... Du menar en macchiato? Det fixar jag, sa Barista Karlskrona.

Under min "studietid" i Karlskrona fick jag aldrig en riktig kopp kaffe. Nu, nio-tio år senare, har till och med macchiaton hittat hit. 1998 gjorde jag en hemsida, en kaffehemsida.

Wayne's Coffe har trådlös uppkoppling, så nu går det att sitta och långfika med sin bärbara dator. Uteserveringen är stor och har sol hela dagen. Jag rekommenderar inte kaffet, det smakar bränt och kostar 28! kronor.

Ja, just det. Glömde berätta att de stänger klockan sex på söndagar. Välkommen till Karlskrona!